Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Qupperneq 54

54
INLEDNING
v-ljudet (eller »konsonantiskt» u) tecknas alltid u i denna hs. Ex.
73v 2 uill, 3 uel, 4 uard. f betecknar givetvis, liksom i klass. isl.,
u-ljud i tonande omgivning. Ex. 73 v 1 e/, 2 torfi, 3 iafn, sialfum.
3. Övriga ortografiska karakteristika.
a. Accenten.* 1)
Accenten, vilken utgöres av ett fint, snett upp át höger riktat
streck, som oftast utgár frán en punkt omedelbart ovanför den bok-
stav, över vilken den ár avsedd att stá, förekommer i denna hs
dels enkel och dels dubbel.
a) Dubbel accent förekommer 245 ggr och anvándes:
1. över enkelt a 77 ggr. Se s. 48.
2. över m 127 ggr (en aceent över vardera a-et). Se s. 48.
3. över enkelt e 39 ggr. Se s. 49.
4. över ee 1 gg: séé 86r 10.
5. över enkelt i 1 gg: s'id 85v 17.
Den dubbla accenten ár uppenbart lángdbetecknande, men kan
möjligen ocksá beteckna tryck, ty orden med dubbelaccent ha
ofta starkt tryck. Erán denna regel om dubbelaccenten som lángd-
betecknande utgöra givetvis de egendomliga skrivningarna kiálmanz
83r 32 ocli uáiz 70r 26 undantag (de áro ej heller medráknade ovan).
Som lángdbeteckning ár dubbelaccenten överflödig i de fall, dár
den stár över dubbeltecknad vokal, men den har mábánda analo-
giskt kommit att skrivas över dubbeltecknat m bksom över enkel-
skrivet lángt a.
x) Det mestadels ytterst tunna aceentstrecket har genom hs: s nötning i mánga
fall helt eller nástan helt försvunnit. Man máste darför rákna med att ursprungligen
i hs funnits ett procentuellt nágot större antal vokaler med accent án vad som finnes
i denna utgáva. Trots den största noggrannhet nár det gáller átergivningen av hs: s
accenter, máste ett stort antal osákra fall kvarstá. F. ö. kan pápekas, att fotografier
áro mycket opálitliga, dá det gáller accenterna. Dels framtráda ej mycket svaga
aecenttecken pá fotografi, dels uppstá p.g.a. skuggfenomen dár ofta skenbara
accenttecken, vilka ej existera i hs.