Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Side 55

INLEDNING
55
b) Enkel accent förekommer c:a 1950 ggr och anvándes:
1. över æ, 13 ggr. Dá dessa fall endast tyckas vara undantag frán
regeln att ai skall ha antingen ingen eller dubbel accent, och dá
dessutom den enkla accenten över æ. alltid stár över det ena
a-et. kan det anses som sákert, att i dessa fall den ena accenten
glömts av skrivaren eller nötts bort frán pergamentet. Se
s. 47—48.
2. över j (anvánt som bokstav) 7 ggr: / 4 ggr, jallz 3 ggr. j utan
accent förekommer 249 ggr.
3. över i (anvánt som bokstav), sávál kort som lángt, vokaliskt
som konsonantiskt, c:a 1930 ggr. i utan accent förekommer
c:a 2840 ggr.
Enkel accent stár som diakritiskt tecken över i (och ett fátal ggr
över j, se ovan). Över i anvándes det i störst utstráckning, dá i
stár intill n, eftersom fellasning dá láttast kunde ága rum. Invid
m ár ocksá í nágot vanligare án i övriga fall. Dáremot ár í, egen-
domligt nog, inte sárskilt vanligt invid u. Siffrorna för anvándningen
av accent över i áro i resp. fall följande:
1. í invid n c:a 1060 ggr. i invid n c:a 155 ggr.1)
2. í invid m c:a 135 ggr. i invid m c:a 110 ggr.
3. % invid u c:a 105 ggr. i invid u c:a 300 ggr.
4. í invid andra bokstáver án n, m och u c: a 630 ggr. i invid andra
bokstáver án n, m och u c:a 2275 ggr.
Hár máste ocksá pápekas, att den enkla accenten över i givetvis
mánga gánger ej kunnat utsáttas, dá ett djupt streck frán raden
ovan eller förkortningstecken har hindrat. Att accenten i mánga
fall har nötts bort frán pergamentet stár utom tvivel, men detta
páverkar ju knappast undersökningen om principerna för dess an-
vándning.
För att komma till klarhet om huruvida den enkla accenten kunde
vara lángdbetecknande över i har jag undersökt hs:s ordförrád
*) Hár ha ocksá inráknats de fall, dá m eller u stár pá andra sidan om i-et.