Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Side 58

58
INLEDNING
5. Personnamn, som áro utskrivna lielt eller till största delen,
skrivas vanligen med liten bokstav inne i mening. Endast undan-
tagsvis förekommer stor bokstav. Ex.: 70v 13, 15, 17 Ualbranndur;
77r 8, 83v 32, 85v 12 Hðrdur. Det enda namn, som konsekvent
skrivs med stor bokstav, ár Aununndur: 81r 12, 15, 17, 19.
6. Personnamn, som förkortas genom att endast första bokstaven
utsáttes, skrivas med stor bokstav. Fallen áro: Hiðrn 70r 15, geir
och geirs 95 ggr, t. ex. 75v 8, 10, 11, 16, 19.
7. Ortnamn skrivas aldrig med stor bokstav inne i mening (se
ex. s. 56f).
d. Bruket av skiljetecken.
Praktiskt taget det enda skiljetecken, som förekommer, ár punkt.
Det enda undantaget ár att tvá vertikala streck anvándas för att
avskilja en strof frán den omgivande prosan 74v 19. Punkten pla-
ceras vanligen mitt pá raden, d.v.s. i samma höjd som mitten av en
»lág» bokstav. Mánga gánger tycks punkten vara bortnött i hs,
sárskilt i radslut. Att punkt saknas i radslut kan dock möjhgen
bero pá att skrivaren ansett punkt onödig dár. I nágra fall har f. ö.
tydligen punkt utsatts i radslut som radfyllnad. Ex.: 83 r 6, 7, 29,
87r 26.
Anvándningen av punkten ár támligen flytande. I stort sett an-
vándes den dock enligt följande:
1. Vid meningsslut ar den vanligen utsatt. Ofta, dá punkt ej ár
utsatt, markeras ándá meningsbörjan av stor bokstav. Större paus
utmárkes vanligen genom sávál punkt som stor bokstav.
2. Punkt stár vanligen för att avskilja bisats frán huvudsats eller
annan bisats.
3. Den stár stundom före nágot parentetiskt tillfogat. Ex.: 70r
10, 12.
4. Den stár nástan alltid vid slutet av varje »vísuorð» i visorna.
I stort sett utsáttes sálunda punkt enligt pauseringsprincipen.
Om punktens anvándning i förkortningar se s. 46 f. Om dess an-
vándning vid siffror se nedan. Om punkt över bokstav för gemi-
nering se s. 51 ff.1)
x) Om bruket av stor bokstav och punkt, se Nordisk Kultur, 28 B, s. 26—30,
56—59 resp. s. 63.