Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Qupperneq 60

60
INLEDNING
Övergángen é > æ mellan v och r finns belagd genom skrivningen
uær 12 ggr, gentemot uer 9 ggr. Dessutom finns 2 ggr omvánd skriv-
ning: ueri i stállet för uæri 73r 1 och herdr i stállet för hærdr 74 v 35.
Övergángen é > æ mellan v och l finns belagd genom uælar 2 ggr:
82r 31 och 86v 6. Ex. pá bevarat é i denna stallning finnas ej.1)
Övergángen é > ei framför ng ár genomförd (belagd 68 ggr)
med ett undantag: fengit 75r 27. Skrivningen med e ár vál i detta
fall felskrivning, liksom fíngu 78v 2—3 torde vara det, ehuru i-et
ár en gammal företeelse. Ex. pá övergángen é > ei: feíngu 75v 5,
81r 5, 86r 36, leingí 77 v 28, leíngra 71r 12. Alla former av pron.
engi börja pá eing-, i den mán de ej áro omljudda till 0, dá de skrivas
aung- (se s. 63).
Övergángen é > ei framför gi ár ej helt genomförd. Den finns
belagd i 21 fall, men ár ej genomförd i 56 fall. Eallen é > ei framför
gi áro: feiginn 1, seigi 2, seigia 7, seiger 10, þeigiannde 1. Eallen,
dá e framför gi ej övergátt till ei, áro: fegin 1, megi 1, megin 1, seger
2, seger 30, segia 7, segizt 5, þegiannde 1, þegit 1, uegínn 3, uegit 2,
ödrumegín 2. Exemplen seger och seger med förkortningstecken för
er sammanlagt 32 ggr gentemot seiger med er förkortat endast 10
ggr torde antyda, att uttalet av ándelsevokalen framför r varit
támligen öppet, snarare e-ljud án i-ljud. Det kan ocksá i det senare
fallet röra sig om en analogisk bildning, efter seigi och seigia (se
nármare om obetonat e och i framför r s. 64ff).
Dessutom skrives ei i stállet för vántat e i följande fall: 1) geifa
i stállet för gefa 81 r 7. Hár föreligger sannolikt en grafisk metates
ie > ei, sá att giefa avses; 2) reidizt i stállet för redizt 75 r 32. Nágon
acceptabel förklaring till derma form ár svár att finna, fastán en
rátt livlig diskussion om ei-former i preteritum av reduphcerande
verb förts2). Se áven s. 107. Att hár skulle förehgga omvánd skriv-
ning, grundad pá monoftongering av ei > é, ár sálunda osannolikt.
') Om övergángen avé>á mellan v och r samt mellan v och l se: ANF XI
<189ö), s. 140f.
s) Se om denna och andra ei-former av preteritopresentiska verb: Hesselman i
ANF 27 (1911), s. 351 ff; Yngvars saga, s. XXXIVf.