Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Side 61

INLEDNING
61
Formen seín 85v 17 (perf. part., nom. pl. n. av verbet siá) ár
troligen analogiskt bildad, efter former som fengin o.s.v. Den van-
liga ljudlagsenliga formen ar sén (jfr s. 107).
uenndis, 84 v 14, för uænndis beror pá en förkortning æ > é.1)
I tuæuætur i stállet för tueuetur, 81 v 12, beror æ i tuæ- pá att é
hár, liksom ofta eljest, övergátt till æ efter v, vilket sárskilt sker dá
li tidigare följt é.2) -uætur har vál fátt sitt æ genom inflytande frán
tuæ-.
Möjligen föreligger övergáng e>æi sætu 72 r 4. Formen setu
finns 1 gg: 80v 1.
Preteritum av reduplicerande verb av klass V (róa m. fl.) ha
alltid e (ej 0): mru 77v 19, 82v 24 o.s.v. Likasá har hs alltid Jcemur
(av Jcoma) med e.3) Adj. efsti har ocksá e: 72r 7.
Övergángen é > ié finns belagd 72 ggr: hier 1, hier 6, knie 1,
Míer 1, mier 2, síed 1, sier 49, siert 1, þier 10 ggr. I de flesta fall (214
ggr) ár dock é bevarat: de olika formerna av ordet fé alltid utan i
56 ggr, her 22, mer 47, ser 2, ser 28, þer 59 ggr.
Pá övergángen é > ié efter l och r finnas inga belágg. Hs har alltid
t. ex. let, ned o.s.v. (se ex. s. 49).
Pá övergángen é > ie efter Jc, g, Ji finnas inga belágg. Hs har alltid
Jiellt, gecJc o.s.v. (se dock geifa ovan).
Av adj. miJcill ha de ljudlagsenliga formerna med y i stammen
bevarats i: mycklu 2, myklu 1, myklum 1. Analogiskt bildade áro:
miklu 1, mifclum 3. Analogiskt bildade former med y för ljudlags-
enligt i finnas ej.
Bestámda artikelns vokal har fallit efter vokal i fétJi 75v 34. Be-
stámda artikelns vokal har áven fallit i Jiaugnum 3 ggr: 76v 19, 29,
34.4)
Preteritalformen i 3: e pers. pl. av verbet siá ár alltid sa, sá, sai
eller séá (ljudlagsenligt ur sg < sáu) 9 ggr. Den analogiska formen
sáu har sálunda ánnu ej gjort sig gállande. Ex. 76v 35 sa þeir, 81v
*) Aisl. gram. § 127:6; Yngvars saga, s. XXXVIII.
2) Aisl. gram. § 109.
3) Aisl. gram. § 77:3 och § 119; Yngvars saga, s. XXXVIII; Um ísl. orðm., s. 58.
4) Um ísl. orðm., s. 51—52.