Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Side 62

62
INLEDNING
22 sm peir. Samma sak gáller formen séé (3:e pers. plur. pres. konj.
av vera) 86r 10.
Det negativa preíixet ár nástan alltid o-, 41 ggr. Ex. 73v 4 omaga,
22 ouænliga, 74r 2 ofridr. Undantag: uuíner 86r 32; ev. áven
■u starfsamt 87 v 1.
Prep. ór skrives or 70r 11, men ur 30 ggr. Ex. 74r 32, 33. Första-
velsen i ordet urlausn har u (80r 18).x)
Pers. pron. hón har alltid formen hun. Ex. 72v 26, 75r 23.2)
u har fallit i so (= suo) 79 r 34, gentemot utskrivet suo eller suo
48 ggr. Formen so torde visa det verkliga uttalet.
I pret. part. av verða finns váxling mellan former med och utan
u: ordin 1, ordit 5, ordner 1, uordinn 2, uordit 1.
De ljudlagsenliga formerna i gen. och dat. av subst. dyrr áro
bevarade i: daurum 1 gg (a-et beror pá attraktion frán det omedel-
bart föregáende hlaudu), dura 1 gg, durunum 1 gg. Analogisk form
med y föreligger i dyrum 3 ggr.
Osákert ar, om í och ý sammanblandas i ordet suyna (= svína)
82r 15. Man kan möjligen ocksá lása suijna, eller man kan tánka
sig en progressiv assimilation í > ý, beroende pá u-et. Osáker ár
ocksá lasningen uítt 70r 24. Om det stár nítt, föreligger har enmycket
tidig övergáng ý > í.3)
Kort y i stamstavelsen i obetonade ord med gammalt i (i denna
hs e eller i) i ándelsen ar alltid bevarat. Ex.: yfer 25, skyllde 14,
skylldi 4, fyrer 5 ggr. Undantag utgör ordet þylclcia, vilket i denna
hs alltid skrives med i i stammen: þickia, þicker o.s.v.4) Ex.: 73v
22 pickia.
y stár i stállet för det vanliga i i sygny 70r 37 och sygnyiar 71r 7.
Enligt Aisl. gram. § 77, Anm. 3, föreligger i dessa fall en stam *sigu~,
vilken regelrátt skulle ge syg-. Formen skall enligt samma kálla vara
»besonders altnorwegisch».
Etymologiskt œ har överallt sammanfallit med æ. Se ex. s. 51.
au betecknar dels dift. au, dels w-omljutt a. Se s. 50f. Dessutom
4) Um ísl. orðm., s. 73.
3) Um ísl. oiðm., s. 43.
3) Nokkrar sögulegar athuganir, s. 124ff; Um ísl. orðm., s. XVfí.
4) Aisl. gram. § 147; Um ísl. orðm., s. XVI.