Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Page 67

INLEDNING
67
av interlineart r rotunda, vilket dá mást placeras nere pá raden. Se
t. ex. 73v 19, 23 grimr.
Svarabhaktivokal + r tecknas vanligen med interlineart r
rotunda (826 ggr, se s. 41). Ex.: 74r 4 stenndur, 5 kunnígur.1)
2. Konsonanterna.
a. Övergángarna k > g ocb t > ð i obetonad stavelse.
Övergángen k > g i obetonat slutljud finns belagd 40 ggr: eg 9
(gentemot ek 137 ggr), miðg 1 (miðk 6), og 26 (utskrivet ok eller Ok
364), truig (= tru ek) 1, þig 3 (þik 1). Antingen betecknar gli i egh
72 v 19 spirantiskt uttal, eller ocksá ár det nágot slags anslutning
till skrivningarna med th för d. En gáng skrives ordet líkt med g:
ligt 87r 36. Jfr bármed nyisl. tonlöst spirantiskt uttal av k och g
framför t. Detta uttal ár sákerbgen orsaken till den omvánda skriv-
ningen, máhánda áven uttal med k i ord som lágt o.s.v. Skrivningen
licklik 72 v 9 ár vál nármast felskrivning (= líkligt), men áven hár
kan möjligen samma förklaring som i föregáende fall ifrágakomma,
fastán sista bokstaven (t) dessutom saknas. Som av exemplen inom
parentes framgár, ár k vanligen bevarat.
Övergángen t > ð i obetonat slutljud betygas:
1. genom skrivning med th 20 ggr: ath 6 (at 569), borith 1, fiosith 1,
hith 2 (hit 7), huath 3 (huat 7), iafn uirduligth 1 (men t. ex. uirduligt
1), kallath 1 (kallat 1), komith 1 (komit 6), litith 1 (litit 2) olikligth 1,
suerdith 1, synndizth 1. Ovanliga áro hár skrivningarna med post-
konsonantiskt th. Fallet synndizth ár svárt att förklara, ty hár kan
ej uttalet ha varit ð. Emellertid stár th omedelbart före en rámna i
pergamentet, och skrivaren har nog bara velat fylla ut rummet
ánda intill rámnan. I ytterligare 9 av de ovannámnda fallen stár h
sákert som radfyllnad, ty orden stá i radslut. Som tidigare (s. 33)
anmárkts, har skrivaren varit mycket noga med att fá raderna lika
lánga.
2. genom skrivning med d 7 ggr: fagnad 1, kuiad 1, leitad 1,
litid 2, talad 2.
*) Se om svarabhaktivokal i isl.: Aisl. gram. § 161; Yngvars saga, s. XLIIIf;
Þorkelsson, Jón, Um r og ur í niðrlagi orða og orðstofna (Rvík 1863), s. 31f.