Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Qupperneq 68

68
INLEDNING
I 5 fall har t övergátt till ð efter kort obetonad vokal, vilken sedan
fallit i hiatus: nad 2, nád 1, sed 2. Den tonande frikativan tecknas i
samma stállning th i f'éth 1 gg.
Omvánd skrivning med t för klass. isl. ð finns 2 ggr: kuat 1 ( =
kvað), iaurdut (= igrðuð) 1 gg. Dessa tvá omvánda skrivningar
torde fá anses mera bevisande om uttalets ð för klass. isl. t i obe-
tonade ord och stavelser án de fátaliga ljudenliga skrivningarna,
ty dessa senare utgöra i stort sett endast undantag frán den kon-
ventionella skrivningen med t resp. k för uttalets ð resp. g.
b. Konsonantförkortning.
g váxlar med gg i leggia och liggia samt i böjningsformer av dessa
verb enligt följande: leggia 1, legia 2 ggr; leggr 2; legst 1, legzt 1
(de tvá sista fallen kunna bero pá förenkling av kons. framför annan
kons.); liggia ö, ligia 1; liggr 2, liggur I, ligur 1.1 den mán formerna
med enkelt g ej bero pá felskrivning eller utsuddning av den gemi-
nerande punkten, bero de pá inflytande frán presensformernas ljud-
lagsenliga g.1)
Enkelt g finns 1 gg i huorum tuegium 85 r 6 (troligen felskrivning)
gentemot former med gg i detta ord 8 ggr. Dáremot endast gg i:
hygg 2, hyggia 1, þigg 1, þiggia 2.
Endast enkelt g förekommer i de olika formerna av verben þegia
och segia.
Eöljande fall med g i stállet för det normala gg kunna bero pá för-
kortning av geminata framför annan konsonant: blaskegs 3, glaugt
1, hðgner 1. De kunna dock hka vál, liksom t. ex. haugínu 78r 23,
bero pá felskrivning.
Av verbet þickia förekommer 2 ggr formen þikiumzt (med ck>k
i obetonad stavelse), i övrigt stár alltid ck i detta verb (30 ggr).
aulu 75 r 2 och aulum 81 v 4 máste vara felskrivningar. Kunna
mánne skrivningarna med l för det riktiga ll bero pá att förlagan
anvánt ligatur av U ?2)
En 3, en 6, Han 3 ggr bero kanske pá förkortning av geminata
efter obetonad vokal,3) mÖjligen kan ocksá þena 70v 30 bero hárpá.
J) Aisl. gram. § 279:1; Yngvars saga, s. LVIII.
2) Nordisk Kultur, 28B, s. 56, 98.
3) Aisl. gram. § 285:1; Yngvars saga, s. LVIIf.