Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Qupperneq 69

INLEDNING
69
Nágon átskillnad i skrivningen av den adversativa konj. enn
gentemot den jámförande konj. enn och adv. enn tycks inte finnas.
Alla tre skrivas vanligen enn, med ovan námnda undantag.
Följande fall av»ii stállet för det vanliga nn áro sákerligen fel-
skrivningar: an 1 (== ann), anat 2 (= annaí), inanuerdu 1 (= innan-
uerdu), mana 1 (= manna), sana 1 (= sanna), þorstein 1 (= por-
steinn). Mánga av dessa, liksom en del av fallen En, en och. Han,
bero sákert pá att en djup bokstav i raden ovan hindrat skrivaren
att utsátta den geminerande punkten.
ofur Jcaps 73v 6 (p i stallet för pp) kan möjligen bero pá förkort-
ning av geminata framför annan konsonant.
Förkortningen rr > r efter obetonad vokal ar nastan genomförd.
Fallen med r áro 36: annar 8 (nom. sing. mask.), arnþor 1, gizur 1,
halldor 1, hroar 16, hroar 3, nockur (nom. sing. mask.) 3, þorgeir 3.
Undantag: ockarra 2 ggr.
Förkortningen rr > r efter kort betonad vokal finns belagd 18
ggr: ber 1, dyr 3, fer 2, fyr 1, huer 8, uar 1, uera 1, ueri 1. Dáremot
ár rr bevarat efter kort betonad vokal i 58 fall: bradgiðrr1) 1, berr 1,
dyrr 1, ein huerr 1, ferr 10, fiarre 2, fiarri 1, fyrre 3, fyrri 1, firr 2,
fyrr 13, giðrr 2, hard giðrr 1, huerr 4, kyrr 1, snerru 1, spyrr 3, uarr
1, uerr 5, uerra 1, uerre 2, uerri 1. Förenklingen rr > r efter kort
betonad vokal tycks vara pá vág. Normalt sker sádan förkortning
endast i slutljud (jfr nyisl. fjarri, verri o.s.v.), varför de báda belág-
gen uera och ueri (= verra, verri) snarast áro felskrivningar, dár
den geminerande punkten över r glömts.
Analogiskt ha áven följande verb, vilka ursprungligen varit
reduplicerande, fátt -rr: byrr 1 (av búa), færr 2 (av fá), snyR 1 (av
snúa\ b torde har, liksom i fina 77r 2, avse rr; jfr s. 52; snyr med
r 1 gg). Troligen bero dessa former pá anslutning till verb av typen
spyrr, dar ett r hör till stammen.
Slutljudande rr > r efter láng betonad vokal ár nástan genom-
fört och finns belagt 23 ggr: Geir 19, huor 1, ssar 1, sár 2. Det slut-
ljudande rr efter láng betonad vokal ár bevarat 3 ggr: dyrr 1, sairr
1, ætt storr 1. Formerna tyrr 83 r 34 och sníorr 83 v 8 förklaras enligt
Aisl. gram. § 280, Anm. 4, som analogisk nybildning. De sistnámnda
i) Jag tvekar betraffande betoningen av bradgiðrr, ein huerr oeh hard giðrr.