Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Síða 74

74
INLEDNING
I adverb av typen padan har hs enkelt n. Belaggen aro 10:
saman 1, sidan 1, sunnan 2, unndan 4, utan 2. Undantag: sidann
87 v 33, men har har skrivaren troligen gjort en lapsus.1)
Förlangning av p i oppt 2 ggr.2)
r förlanges till rr i komparativformer i ö fall: blarri 1, færre 1,
færri 1, hærre 1, stærri 1, samt i ordet þessarrar 1. Analogier frán
andra ord med rr (annarrar, þeirre t. ex.) torde ha spelat in.
Förlangningen r > rr har uteblivit i 2 fall: færa 1, þessarar 1. I
dessa fall hindras emellertid utsáttande av den geminerande punk-
ten över r genom djup bokstav i raden ovan (i fallet færa) eller
interlineart förkortningstecken (i det áterstáende fallet).
Váxling mellan r och rr finns i ortnamnet skora dal eller slcorar dal
gentemot slcorradal.3) De tvá första formerna finnas i 3 resp. I
belágg, den sista i 4 belágg.
I ordet brutt, 1 gg, ha vi förlángning av t enligt Aisl. gram. § 281
(burt 33 ggr, burtu 10 ggr). I orden elltte 82r 33 och Reyntt 79r 27
föreligger ett slags dubbelteckning av konsonant efter annan kon-
sonant, vilken tycks bli vanlig mot slutet av 1400-talet4) (jfr s. 73).
att i ordet att kuæde 72 r 11 ár felskrivning, hksom tt för t i orden
sotte 76 v 10 och ueitta 80r 21.
I nástan alla fallen av konsonantförkortning och -förlángning rör
det sig om undantagsfall (utom nár det gáller dubbelteckningen av
l och n framför dental samt förkortning av rr och förlángning av r).
Dessutom gálla de flesta av dessa undantagsfall sádana bokstáver,
som gemineras genom punkt över den enkla bokstaven (endast lc
och l áro hár undantagna). Eftersom denna punkt tycks vara
mycket labil, d.v.s. ibland har utelámnats resp. tillsatts klart fel-
aktigt eller ocksá ej fátt rum pá grund av djup bokstav i raden ovan
eller interlineart förkortningstecken, máste man nog betrakta dessa
undantagsfall av förlángning resp. förkortning med stark skepsis.
Jfr dock Aisl. gram. § 425, Anm. 3.
2) Yngvars saga, s. LYI; V^lsunga saga, s. XXXIV.
s) Formen med rr skulle, enligt Lind, Norsk-islándska dopnamn, sp. 923, vara
den riktiga. I nyisl. brukas dock báda formerna.
4) Se Palæografisk Atlas, NS, n:r 44 och 45.