Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Side 78

78
INLEDNING
Ljudövergángen rl > U tycks vara genomförd. Fallen aro 18:
liuskall 1, huskallar 2, huskaullum 1, iall 3, iallinn 2, iallz 4, staf-
kalla 1, kalla 1, kallmannliga 1, kallmannz 1, mala fellum 1. Visser-
hgen finns ordet uarla (med förkortningstecken för ar) 2 ggr, men
formen kan vara övertagen frán förlaga och har i varje fall mindre
bevisvárde án de helt utskrivna formerna med ll. Den i vissa hand-
skrifter förekommande skillnaden mellan tautosyllabiskt och hetero-
syllabiskt rl, dár endast det förra assimileras, förekommer som synes
ej hár.1)
Ljudövergángen rs > ss ár genomförd, utom, pá grund av asso-
ciation, dár s hör till böjningsándelsen (jfr nyisl.). Exemplen pá
övergángen áro 27: fyst 10, fysta 5, fysti 1, fystr 1, fystu 2, fystur 1,
þoska 1, uest 1, uesta 3, uestur 2.2) Ordet silfurkers 73r 25 assonerar
mot þessa i visans följande rad och máste alltsá ha uttalats silfur-
kess.3)
rn fir konsekvent bevarat. Ex.: horn, horni, horns, fornum, borner
o.s.v.4)
I förbindelsen þicke (eller þicki) mer har r fallit i sandhi i alla
belagg: þicke mer 76v 23, 80v 21, 83v 33; þicki mer 70v 23, 71r 25,
74r 10, 85r 28. I andra kombinationer kvarstár r-et, t. ex. 70v 24
þer þicker, 78v 25 oss þicker, 88r 15 þicker hun (sammanlagt 10 fall).
Ordet sonr har i nom. sing. endast 2 ggr nominativándelse be-
varad: sonur ualþiofs 70r 32 och sonur er helgi het 72v 36—37.
Ándelselös nom. av detta ord finns 36 ggr. Denna form stár inte
bara, nár ordet ár senare sammansáttningsled,5) utan ocksá nár det
följs av ett egennamn eller ett pron. i gen., med vilket det hör
nára samman. Ex.: son ualbranz 70r 33, son hrolfs 74r 22—23, son
þeirra 70v 9, son mínn 74r 11 och 87v 11.
Pron. þit (2:a pers. dualis nom.) förekommer 5 ggr, i 2 fall följt
av verbet: þit þorit 72 v 24, þit sættizt 74r 2. I de tre fall, dá pron.
*) Aisl. gram. § 272:1 ooh Anm. I.
2) Se Aisl. gram. § 272:3; Yngvars saga, s. XLVIII; ITm isl. orðm., s. XXXf.
*) Janus Jónsson skriver silfrkers (Silfurkers) Gná þersa (þesra), s. 264, 265, 273.
Jfr Aisl. gram. § 272, Anm. 3, § 470, Anm. 3. Skrivningen þersa kan bero pá falskt
arkaiserande uttal eller ar en omvand skrivning.
4) Aisl. gram. § 272:2; Um ísl. orðm., s. XXXf; Yngvars saga, s. XLVIII.
6) Aisl. gram. § 395:1.