Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Qupperneq 98

98
INLEDNING
tillhört sagan i dess ursprungliga form.1) Sotes och Horðs strofer
under gravplundringen aro ocksá unga. V.L.2) vill emellertid be-
hálla den strof, i vilken Hgrðr för Hroar redogör för kampen med
Sote, trots att strofen uttalar sig nedsáttande om hedendomen!
Hon hávdar ocksá, att visorna kunna ha interpolerats i denna ver-
sion senare.3)
Huvuddelen av sitt arbete ágnar L. át en noggrann undersökning
av sagans tillförlitlighet i frága om t. ex. topografi, kronologi, genea-
logi o.s.v. Pá sagans i stort sett mycket tillförlitliga uppgifter i
dessa avseenden bygger förf. sedan, dá hon vill söka bevisa, att den
tillhör ett áldre skikt av islánningasagor án den förmodligen gör.
Men sagans tillförlitlighet i dessa avseenden kan náppeligen ha
nágot bevisvárde i frága om áldern. Áven senare sagor kunna vara
tillförlitliga, dá de röra sig pá islándsk mark. Det ár deras inskott av
motiv frán fornaldar-sagorna, som gör, att de máste anses vara
sent tillkomna, liksom Harð.
L. sammanfattar sálunda resultatet av sin undersökning:4) sagan
ár i den form den har i 556 mycket tillförlitlig, sávál vad gáller kro-
nologi, topografi och genealogiska angivelser; den har en högtstá-
ende stil, átminstone i vad gáller de viktigaste hándelserna, kárnan i
beráttelsen; spráket ár adelt; författaren har haft vissa felaktiga
förestállningar om hedendomen, men hans innersta vásen ár dock
hedniskt. Allt detta gör det, enligt L., troligt att: »die Harðarsaga
einer mittleren Schicht klassischer Sagas angehört, vielleicht mit
Gíslasaga und Eigla zusammen, spáter als die Hrafnkelssaga, friiher
als die Njála .... Mindestens aber zur Abfassungszeit der Land-
námabók und vor dem Tode Styrmirs (1248) [fel för 1245] muss sie
ihre jetzigen Ziige getragen haben».5)
!) a. a., s. 110—111.
2) a. a., s. 74.
3) a. a., s. 7.
4) a. a., s. 241.
5) En detalj i V.L:s framstállning ár felaktig. I Das Alter, s. 54, uppges, att 556
felaktigt har formen Kluekudalsá istf Kuludalsá (79r 34), men det ár endast H och
•en pappershs, som ha den förra, felaktiga formen.