Editiones Arnamagnæanæ. Series A - 01.12.1960, Síða 102

102
INLEDNING
Jón Jóhannesson har1) helt anammat E.J:s och S.N:s syn pá
förhállandet mellan de tvá versionerna. Han namner hanvisningen
till Styrmir och fortsátter: »Ef þessari tilvitnun má treysta, hefur
Styrmir ritað sögu af Herði, og er það mjög líklegt fyrir margra
hluta sakir. Höf. lengri gerðarinnar hefur baft hana fyrir sér, en
aukið hana mjög. Hins vegar er ekkert því til fyrirstöðu, að styttri
sagan, sú sem brotið er til af, sé Harðar saga Styrmis. A.m.k. er
hún áreiðanlega upprunalegri en lengri gerðin».
Fastán jag ej upptagit frágan om förhállandet mellan de tvá
versionerna av Harð. till en sjálvstándig behandling, anser jag mig
ándá kunna faststaUa, att hittills utförda forskningar gjort det
sannoUkt, att báda versionerna átergá pá en gemensam skriftlig
kálla, vilken med sákerhet utvidgats i den lángre versionen, frámst
genom en stilistisk bearbetning men áven genom inskott av en del
allmángods och motiv frán fornaldarsagor. Möjligen har den gemen-
samma kálltexten blivit förkortad i Vatnshyrna-versionen.
Och nu kunna vi anknyta tiU den hypotes om hs 556: s historia,
som ges s. 28ff. Om 556 tillhört Jón Sigmundsson och dess version
átergár pá en kálla, som státt Vatnshyrna mycket nára, finns det
stor sannolikhet för att den stilistiskt och sakligt omarbetade texten
i 556 har nágon i Jón Hákonarsons slákt eUer nára bekantskaps-
krets att tacka för sin tillkomst. Vem denne bearbetare i sá faU
kunnat vara skall jag ej hár söka utreda, delvis emedan tiUkomst-
tiden för versionen ej kan faststáUas med nágon större sákerhet.
Har den, som det synes rimligast att antaga, gjorts vid 1300-talets
mitt, máste man dock komma att tánka pá Einar Hafliðason
(1307—93), prást i Breiðabólstaður i Vesturhóp, god ván tiU Jón
Hákonarson, författare till den sista historiska sagan (Laurentius’
saga biskups) samt Lögmannsannáll2). Jfr s. 103.
C. LITTERÁRA MOTIV I HARÐAR SAGA
Harð. har visats stá i litterár förbindelse med Njála, Qrvar-
Odds saga, Þorsteins saga Víkingssonar och Grettis saga.
') Gerðir Landnámabókar, s. 88 f.
2) Se om honom Corpus codicum islandicorum medii aevi II (Khvn 1931), s. 18;
Litt.-hist. 3, s. 63—65.