Gripla - 01.01.2000, Blaðsíða 268

266
GRIPLA
jag presentera för en mer exakt bestamning. Nar det galler andra skriptorier
pá norra Island torde det emellertid vara mer sákert att havda att det ar nágot
av de tvá namnda benediktinska klostren. Det starkaste argumentet för att
placera gruppen av handskrifter ár pá nuvarande stadium den samlade diskus-
sionen kring de olika manuskripten som med mánga smá indicier ofta pekar
mot benediktinermiljön i norr. I min diskussion tillför jag ytterligare nágra in-
dicier som kan vága över ytterligare för denna lösning. Jag anser till exempel
att fragmentet av ett psalterium som förvaras i Riksarkivet i Stockholm bör
vara skrivet i den benediktinska traditionen, vilket skulle peka pá ett benedik-
tinskt ursprung men inte pá nágot sátt ger stöd át placeringen i övrigt (77f.).
Ett ytterligare stöd för en placering av skriftmiljön pá norra Island ger den
speciella formen pá kursivskriften pá sidan 108 i handskriften. Denna kan
jámföras med ett litet antal brev, samtliga skrivna pá norra Island under en
avgránsad tidsperiod och samtliga pá nágot sátt i relation till Þingeyrar
(178ff.). Detta ger enligt min mening i samband med de övriga indiciema ett
starkt stöd át en placering av skriftmiljön pá norra Island och dessutom pekar
det ganska entydigt mot Þingeyrarklaustur. Att den stora gruppen av manu-
skript med den bredd i ámnesval och genrer som den uppvisar skulle vara
producerad av far och son anser jag ligga utanför vad som kan vara sannolikt.
Det skulle kráva en stor familj för att i det bevarade materialet representeras
med ett gott stycke över dussinet av manuskript — sannolikt har dessa
skrivare producerat betydligt fler manuskript som nu ár förlorade — i vilka
minst sju skrivare varit verksamma! Förutom att dessa skrivare har varit vál-
utbildade och produktiva har de dessutom arbetat i en miljö dár det funnits
hantverkare som kunde framstálla miniatyrer och illuminationer. Allting
pekar sáledes mot en stor skrivarmiljö och dá áterstár endast de stora
klostermiljöema. Det kan i detta sammanhang pápekas att mángden skrivare
som kan sáttas i relation till varandra i det av mig behandlade materialet ár sá
stor att den enligt min uppfattning antyder en áven för klostersammanhanget
stor miljö.
I det bevarade materialet finns sáledes mycket som pekar mot den bene-
diktinska miljön pá norra Island. Bland de indikationer som föreligger ár det
vidare intressant att notera de texter som knyts till Bergur Sokkason, en kánd
författare och översáttare frán den undersökta perioden. Bergs verk diskuteras
i min avhandling men ges givetvis inte den uppmárksamhet som det deFinitivt
förtjánar. I min fortsatta forskning kommer jag dárför att ágna en del tid át att
nármare klarlágga hans relation till det handskriftsmaterial som bevarats i
anknytning till Codex Wormianus. I en djupare behandling av Bergs verk blir
det givetvis naturligt att gá nármare in pá Peter Footes och Sverrir Tómassons
arbeten om denna personlighet (Foote 1959; Sverrir Tómasson 1982). I det