Ritröð Guðfræðistofnunar - 01.01.2007, Page 70
rationalitet. Inom de flesta kulturer söker man formulera förnuftiga skál för
moraliska omdömen, men det finns olika uppfattningar om vilka slags skál
som ár rationella. Den amerikanske filosofen Alasdair Maclntyre har visat
att áven om skilda traditioner kan vara överens om att ráttvisa ár önskvárt,
sá förenas de med skilda uppfattningar om vad ráttvisa innebár och vad som
kánnetecknar ett rationellt argument för ráttvisa. Varje tradition har sin egen
förstáelse av etisk rationalitet och det tycks inte finnas nágot kriterium pá
etisk rationalitet som ár universellt accepterat.10
Hur skall vi dá bedöma den moraliska realism som hör samman med láran
om den naturliga lagen? Áven denna teori framstár enligt min mening som
problematisk. Till att börja med bortser den frán att den moraliska verklig-
heten ár nára förbunden med en social verklighet. Moralen ár en social insti-
tution, vars funktion tycks vara att hálla samman en social gemenskap. Vára
uppfattningar om vad som ár rátt och gott váxer fram i ett bestámt kulturellt
sammanhang, och nár samhállet förándras sá revideras áven moralen. Detta
tyder pá att moralen inte ár oberoende av mánniskor utan snarare kan förstás
som en social konstruktion.
Den moraliska realismen har ocksá svárt att förklara moralisk oenighet och
etisk pluralism. Om alla mánniskor har en förmága att observera den moralis-
ka verkligheten, sá ár det svárt att förklara att vi ár sá oense om vad som ár gott
och rátt. Den moraliska realisten kan visserligen svara att moralisk oenighet
kan övervinnas genom tráning. Att en person intar en felaktig moraluppfatt-
ning beror pá moralisk okánslighet, och den kan övervinnas genom att sen-
sibiliteten uppövas. Men detta svar ár inte tillfredsstállande. Frágan kvarstár
námligen hur vi kan avgöra vem som har uppnátt den moraliska sensibilitet
som krávs för att upptácka de objektivt existerande várdena.
Hur skall vi dá stálla oss till det teologiska argumentet för en moralisk
realism? Máste en kristen skapelsetro förenas med antagandet att várden har
en objektiv existens? Enligt min mening ár det tveksamt om detta ár fallet.
Det förefaller vara rimligt att förena skapelsetron med en extern realism, som
hávdar att det finns en yttre verklighet vars existens inte ár beroende av mán-
10 Maclntyre, Alasdair: Whose Justice? Which Rationality? University of Notre Dame Press, Notre Dame 1988, s 7
ff, 349 ff, 389 ff och 393 ff
68