Nordens Aarbog - 01.06.1923, Blaðsíða 173

RUDOLF KJELLEN
och reformkraven. Ytterst bottnade nog denna Hjarnes kritik i hans
uppfattning, att den moderna demokratien visat sig i framsta rummet
taga sikte pá makten och ráttigheterna men försummat ansvaret och
plikterna. Sá mycket starkare betonade Hjárne de senare, vilka för
honom först och frámst togo konkret gestalt i omsorgen om rikets för-
svar. Försvarsfrágan var och förblev för Hjárne huvudintresset i den
nationella politiken, alltifrán det han pá 1890-talet stállde sig i frámsta
ledet i kampen för den allmánna várnplikten och intill dess han under
1914 árs försvarsstrid och inför várldskrigets fara manade till en-
dráktig sammanslutning för fáderneslandets tryggande.
Det lág över Hjárnes yttre framtrádande ett drag av kámpe, som
aldrig förfelade sin verkan: den breda, trygga, kraftfulla gestalten, det
máktiga huvudet, den genomtrángande blicken, den mullrande stám-
man. Den som hörde honom i katedern, i den vetenskapliga diskus-
sionen, i den politiska debatten eller i den mera privata samvaron,
kunde inte undgá att imponeras av vidden och originaliteten i hans
synpunkter och perspektiv, den oráddhet, med vilken han’trádde i
bráschen för sina meningar, slagfárdigheten och den överdádiga humorn
i hans repliker. Och dock rácker allt detta inte till för att tillfullo
föi-klara den — man kan vál sága — förtrollande makt han kunde
utöva över manniskornas sinnen- I sista hand berodde nog denna pá
att man inför Hjárne kánde sig stá inför en man med en stark och
djup ideell livssyn, framtrádande i hans patriotism, hans humanitet, hans
rattskánsla och ytterst bottnande i en personlig religiositet, som skydde
de yttre athávorna och endast glimtvis gav sig tillkánna för yttervárlden
men som utan tvivel var det djupaste kállspránget och sjálva kárnan
i hans storstilade personlighet.
Gustaf Jacobson.
RUDOLF KJELLÉN.
f I4/n 1922.
Dá professor skytteanus i Uppsala Johan Rudolf Kjellén den 14
nov. 1922 bortgick föga mer án 58 ár gammal,1 uttalade ett av de
ledande liberala pressorgan i Stockholm, som stádse skarpt bekámpat
Kjelléns tillkánnagivna uppfattningar báde i inrikespolitiska och utrikes-
politiska frágor, att med honom förlorade Sverige »en sállsynt fángs-
lande kulturpersonlighet». Omdömet har ej blott förtjánsten att vara
riktigt utan röjer máhánda áven, att hos den idérike och valtalige
1 Rudolf Kjellén, f. 1864, blev docent i statskunskap 1890, professox i sam-
ma amne i Göteborg 1901 och innehavare av skytteanska professuren i statskun-
skap och valtalighet vid Uppsala universitet 1916, var 1905—08 och 1911—17
riksdagsman. Han drev ett omfattande författarskap agnat saval at aktuell politik
som at olika vetenskapsgrenar (geografi, geologi, historia och framför allt stats-
kunskap). Hans huvudarbete ar det geopolitiska verket »Stormakterna» (första
uppl. 1905).