Atuagagdliutit - 22.12.1960, Síða 18
jutdle nuånemerpåK atorsimåsagalu-
arpara.
ilale någdlioKaunga! Kanox itussut
erKarsautitdlo sunersut puigomeK a-
jomaKaut. puigutsiarikalo atsap kinå-
ta issertuartup itertitaraunga, imalu-
nit tiklnigssat pivdlugo OKalungnera-
ta. ilane malugissaKartarpunga Vibe-
kep Kiviåinardlunga isumaicalersartoK
tamåko atsap pinguamerinarigai
nangmineK ilauvfigingisane sårdlo 3-
ma uvanga ilauvfigingikika. taimaisi-
ssameritdle ersilersitarpånga Kiviaru-
majungnaertardlugulo mardluvdluta
kisermautavtinik avigfigeKatigiuma-
nago.
jåtdlip uvdluata åipå puiungisåinå-
savara. unukut arfineK pingasut erKå-
ne tikitugssaugaluarputit. uvdlup tåu-
ssuma, ila sivisussusia! atsa uvdlå-
nguamitdle ulapitorujugssuvoK. inig-
ssat pinersameKardlunilo kiagsame-
KarpoK. sinigfigssavit saniane nerri-
vingme naussut Vibekep ilerérsima-
vai. Kungujulavdlune angalajuarpoK
atsavdlo perKussinere nåmagsiorar-
dlugit. taimåineranile igdlume avdlar-
pagssuit issigissarilerpai Kungujusaer-
dlunilo. avdlamik takungisåinarsima-
vunga naussulivitorKamik, naussumik
åssimigdlunit nutåungitsumik taima
perKigsårtigalune tigusissumik. anga-
jorKåma åssitoKåt inga jdtdliaricame
inigissartagkaminipoK kisiåne orpili-
agssap avaleKutånik sinilersmavdlune
sordlo måna sule taimåitoK. Kutsavi-
gerusugkaluarpara soKutåungitsuinar-
nigdle oKarunardlunga. sutdlo tamar-
mik taima ingerdlåput. såt tamaisa
taima pinerpai angutip ilisarisimångi-
Velafbalanceret
VIRGINIA
ROSE
aitsåt tåssa
pujortagagssaK
Virginia-tobak ineritdluarsimassoK
taimåitordle orKamut Kasilissor-
nångifsoK
En moden Virginia-tobak
men alligevel mild.
EN HERLIG SHAGTOBAK
same tikinigsså pivdlugo atsap iluarit-
dlaKusså? aperKUt tåuna uvavnut tug-
titualerpara, akiumagaluardlugule u-
vanga isumaga maligdlugo akiumå-
ngilara. sordlume sussoKarsimångit-
sok oKartoKångingmat.
taimane sujoma jåtdlime aputeKå-
ngingmat KimugsiåssissartOK Kimug-
tuitsut unigtarfiliarpoK hestitonaK a-
tåtama nalånitdle pissoK uniartigalu-
go.
tauva ingitdluta utancilerpugut. o-
Karfigisinåungilagit akuneme tåuku-
nane suna encarsautigigiga. misigissu-
serdle avdla tamanit såkortuneruv-
dlune tåkutarpoK: misigigama taima
piarérsarneic eminaK KångiutisassoK
aulajangineKarumårtordlo uvanga nå-
maginagagssavnik. sordlåna tikinaru-
vit aulajangineKarumårtoK. ivdlit Vi-
beke sianigingitdluinaragko nåpikuv-
silo asalersinausimåsånginersuse er-
Karsautigingilaralunit. tiklnigssat u-
vavnut KilanåmåinarpoK tåssåusang-
mat uvdlut kingugdlit någdliåtima
naggatigssåt. tikiutisautime pigssatdlo
pivdlugo, tauvalo avdlamik isumalior-
tariaerutisaoK.
tauvale telegramiutit tiguvarput u-
vatsératdlarumassutit Københavnime
atautsimlnigssaK pingårtoK ornigtari-
aKaragko. atsa kamagpoK pakatsiv-
dlunilo. sordlume taimanile nukigssai-
sa tamarmik Kimåkåt. issikua utonca-
livoK Kasusimarpalulerdlunilo. nalu-
naeKutaK Kulailuéngortordlo inarpoK.
tauva uvagut Vibekelo kisivta igsia-
lerpugut. oKapalåraluarpunga åma u-
vagut majuartariaKalersugut, Vibeke
OKarpoK: någga, måne kiangnera nuå-
nerpatdlåKaoK. måna jåtdlime oKa-
lugtuamik ivsaK neriorssutingnik a-
tuvfåtariaKarparma.
OKarpunga nanineK sapilersimav-
dlugo, oKåinarpordle: KujanaKaoK.
tauva oKalugtutinarsinauvarma åma-
me oKalugtuarneK atuvfåssinermit pit-
saunerungårpoK.
Vilhelm, ericarsautigeriaruk uvanga
inivne igsiavdlutit: uvdlune kingug-
dlerne pingårnerssausimavutit. tauva-
lo tåssångåinaK pingåmerssaujimg-
naerputit. pérutivigsutut iputit. ernar-
sautika ilingnut tungajuarsimåput, i-
livnit ulivkårneKarsimavdlunga uva-
nga ernarsautika takordlugkåkalo ma-
tomiardlugit. mana nalunaerputit ti-
kisångitsutit — uvangalo kisimxtiler-
dlunga, Vibeke kisiat ilagalugo. avdla-
nik ilaKarata mardluinauvugut. OKa-
lugtåterKUvoK. oKalugtusinauvara pi-
ssariaKåsagpat inuneK tamåt. taimai-
siorsinaugaluarumatoK! kisiåne oKar-
neK sapingajagpunga. sordlo taimane
P. C. V Hansenitoncap aulajangersi-
massumik pissartut pivdlugit apering-
manga ilivse igsiassuse sianitdliomig-
ssaralo utarKivdlugo.
Vilhelm, sormiuna uvagut angutit
sianitdliortugssauvdlutalo nikanarti-
tugssaussugut? sorme tamatigut uva-
gut ikingutit Katångutitdlo pivdlugit
OKautsit tusartuåsavavut, avdlatdlo
amat ajungitsut sorKusaitsumik någ-
gåmeKamermut taortigititait? nalu-
ngilara unuk tåuna — måssa 40-nga-
jangnik ukioKaleraluardlunga — ig-
dlarsårutiginiartunga arnaK inusugtoK
takordlugkavnik OKalugtutdlugo. tau-
valo tåussuma oKalugtutisavånga i-
kinguteKardluamermik avdlarpagssu-
arnigdlo. silarssuarmilo avdlame OKa-
lugtuarsinaussunit tamanit kussanar-
nerussumik oKalugtuartugssauvoK. ki-
ngornale uvanga KanOK iliusaunga,
Vilhelm? uvanga KanoK pisaunga?
tauvale Vibeke iliuseKarpoK arna-
me ånamilunit iliuserisinåungisånik.
kisiåne taimaisiormat Gåtip pivdluar-
Kuvå! igsiavine uvavnut Kanigdliseri-
ardlugo agssaga tiguvå OKardlunilo:
nukagpiarnat oKalugtuagssarsisagå-
ngamik agssangmingne agssangmik
mikissumik malugissaKarumassarput.
niviarsiarKatdlo agssak nukigtoK tigu-
misorisavdlugo pingitsorneK saperpåt.
tåssanilo kissarssutip sujoråne tar-
rajugtume Kissugssat arritsumik Ka-
mikiartortitdlugit OKalugtuat silarssu-
ånut inuneK tamåt sivisussuseKartug-
9samut iserpugut.
nipaersårdluta sinigdluarKugavta
åipara OKarpoK: atsa KanoK OKåsaso-
raiuk?
Kungujugdlunga OKarpunga: „atsa-
me KanoK OKarpa?“
„kinalunit inungnut avdlanut nå-
karfigssamik agssaissoK nangminér-
dlune tåssunga nåkartarpoK.“
— isumaKarpunga mana ima oKar-
tariaKardlunga, kialunit avdlanut ilu-
anårfigssarsiuissup iluanårneK nang-
mineK navssårissarpå. —
r
Myten om
nytårsklokkerne
Der var en engel, der sa' til Vorherre:
„Jeg er så glad for hver enesfe dag,
men der en een fing — det er der, desværre
som jeg må tilsfå, jeg gerne vil ha' .... ”
„Nå!" sa' Vorherre og tabte en stjerne,
„sig mig, min engel, hvad ønsker så du?"
„Åh,” svared' englen, „jeg ville så gerne
eje og kunne beholde mit Nu."
Da tog Vorherre en æske fra bordet,
tændte med månen og tog en cigar,
blæste en natfeblå sky og tog ordet:
„Hør, lille engel, her har du mit svar:
Dengang jeg formede klipper og bjerge,
snittede skove og klippede får,
fik jeg en underlig ting i reserve —
dét, som du kalder for „Tiden Der Går".
Den la' jeg ned i mit hemmeligste gemme,
smækkede låget og låste igen.
Hvor ku' jeg vide, at folk var så slemme,
at de ku' nænne at åbne for den ....?
Det var begyndelsen, dette var roden:
Viserne drejede rundt, så det sang.
Jaget for ud som en trold over kloden,
tusind små væk'ure sattes igang.
Nu er det sent, du, og ingen kan binde
tiden og putte den ned i en sæk,
den er som solskin og efferårsvinde
lige goddag-og-farvel-og-så-væk.
Græder, du, engel? Tør tåren med vingen —
lidt har jeg gemt af det evige Nu ....
det vil jeg hviske dig, sig det til ingen,
tænkt, om det osse sku' briste itu ...."
Så strøg Vorherre de rødgule lokker
bort fra den lille og klapped' hans kind:
„Lyf, lille engel, fil Nytårets Klokker,
dér vil jeg lægge min evighed ind.”
Johs. Møllehave.
18