Gripla - 01.01.2000, Page 266

264
GRIPLA
Hauksbók kan betraktas som en aldre kompilation som Haukur har valt att
láta avskriva i sin samling av texter.
Codex Wormianus inneháller utan tvekan en kompilation och mycket
tyder, som jag visar i avhandlingen, pá att redaktionen har genomförts i sam-
band med produktionen av handskriften, det vill saga att sammanstállningen
som vi har den bevarad i Codex Wormianus ar en originalkompilation.
Genom att stálla upp de texter som föreligger i manuskriptet och ange i vilka
andra manuskript dessa texter förekommer anser jag mig tydligt ha visat den
tradition att sammanstálla avhandlingar om grammatik, retorik och poetik
som váxer fram under 1200-talets andra hálft och tydligast kommer till ut-
tryck i Codex Wormianus (34ff.). Jag menar att jag i min behandling av de
texter som traditionellt inráknas i Snorra Edda gör en grundlig redogörelse
för den av Sverrir anförda diskussionen av denna process hos Boer (1924)
och Finnur Jónsson (1931). Liknande tankar angáende denna tradition har
dessutom under senare ár framförts av Thomas Krömmelbein (1992), vilket
áven pápekas av Sverrir. 1 min behandling av dessa frágor i avhandlingen ár
emellertid huvudsyftet att ge en bild av hur just denna kompilation ár sam-
mansatt och redigerad. Jag har dárför inte i detta sammanhang velat ge mig
nármare in pá det enskilda verkets, eller kanske snarare verkens, tillkomst
och utveckling i handskriftstraditionen. Det vore utan tvekan en relevant
uppgift att i grunden undersöka tillkomsten av det verk som vi i dag kallar
Snorra Edda för att klarlágga hur dess delar sammanstállts och hur det knyts
till den retorisk-poetiska tradition som utvecklas under 1200-talets senare
hálft.
3. Enskildheter
Detaljer kan vara viktiga nár det gáller att följa en handskrifts historia och
spára denna tillbaka till ursprunget. Inte minst marginalanteckningar kan vara
av stor vikt. Givetvis har jag försökt att lása alla marginalanteckningar som
föreligger i handskriften. En del av dem tar jag upp eftersom de kan anses
vara av betydelse för manuskriptets historia. En del ár olásliga eller jag kan
inte tillföra nágon ny lásning eller tolkning. Nár det gáller marginalanteck-
ningen pá sidan 147 kan jag endast svara negativt pá den frága Sverrir stáller.
Marginalen ár hár sá svártad att det ár med knapp nöd man i dag kan se an-
teckningen. Min lásning kan dárför knappast bli sákrare án tidigare forskares
och jag tvingas alltsá att avstá frán att ta stállning i frága om tolkningen.
Det kan givetvis fínnas ytterligare sátt att avgöra om det lágg som inne-
háller Háttatal och de lösa bladen mot slutet av manuskriptet ursprungligen