Gripla - 01.01.2000, Page 270

268
GRIPLA
enhetlig metod för beskrivningen och analysen av ett medeltida
manuskript och de texter som ingár i detta, med sárskild vikt pá den
skriftliga traderingen. (7)
Jag markerar hárvid, vilket Sverrir noterar i början av sin opposition, att jag
vill „kombinera traditionellt filologiskt arbetssátt med metoder framtagna
inom den lingvistiska forskningen kring skriften som system“ (7). Om vi ser
nármare pá mitt sátt att angripa problemet med variation skall vi upptácka att
jag i avhandlingens andra avdelning dels utför en konsekvent analys av skrift-
systemet i manuskriptet, dels beskriver och diskuterar enskilda tecken och
förekomsten av dessa i olika avsnitt av manuskriptet. Jag försöker alltsá, med
en omskrivning av Housmans ord, anvánda mig av en föregivet objektiv ana-
lys för att dárefter fánga de individuella flugoma. Fördelen med detta arbets-
sátt ár att jag i den andra delen av analysen, den mer subjektiva och pá indi-
viduella företeelser inriktade studien, kan visa hur enskildhetema förháller sig
till det abstrakta system jag har stállt upp. Hárigenom fár vi enligt min
mening ett stringent etablerat material som kan jámföras áven med andra
handskrifter. De individuella avvikelsema blir hármed satta i en skarpare be-
lysning och kan eventuellt ge oss information om skrivarens förhállningssátt
till sina förlagor.
Jag vidháller att beskrivningama av ortografi och skrift i förord till ut-
gávor ofta endast ger ett, förvisso relevant, urval av fenomen som anses ge en
bild av skrivaren eller skrivama. Dessa beskrivningar bygger givetvis pá en
grundlig kunskap hos utgivaren om den skrift som föreligger i manuskriptet
och dess relation till en tánkt sprákutveckling, men de ár sállan systematiskt
framstállda och olika niváer, som exempelvis paleografiska och ortografiska
drag, hálls inte alltid átskilda. Det jag gör ett försök till i min avhandling ár
att stálla upp en modell för hur skriften och skriftsystemet i ett manuskript
skall kunna analyseras stringent och sá att det blir jámförbart med liknande
undersökningar av andra manuskript eller skrivarhánder. Hár finner jag det
lámpligt att citera ett lángre avsnitt ur avhandlingen som tydligt markerar min
hállning till den strikta empiriska ram som Sverrir tydligen anser att min av-
handling anger som mál.
Det torde redan inledningsvis vara viktigt att pápeka att den analys-
modell som presenteras i det följande endast ár ett försök att struk-
turera ett vid första anblicken oöverskádligt material. De analysniváer
som etableras för att kategorisera detta material har sáledes endast
hypotetiskt nágot samband med skrivarens och en eventuell redaktörs
utgángspunkter vid framstállningen av manuskriptet. En strikt avgrán-