Det Nye Nord - 09.04.1919, Blaðsíða 16

Side 16
DET NYE NORD
9. April 1919
DEN SVENSKA UTRIKES-
REPRESENTATIONENS MODERNISERING.
Av Legationsrådet Carl von Heidenstam.
Med anledning af en inom riksdagens 2. kammare
våckt motion anholl riksdagen den 12. juni 1919
det Kungl. Maj:t tåcktes snarast mojligt låta verkstålla
en allsidig utredning ang. behofvet af foråndringar och
utvidgningen af Sveriges utrikes representalion jåmte er-
forderliga åndringar i dess lånestat samt om låmpliga
åndringar i kompetens och antagningsbeståmmelsema
for anstållning i Utrikesdepartementets tjånst, allt i
syfte att utrikesrepresentationen skulle vara i stånd att
tillgodose de åkade kraf, som ur kommersiell synpunkt
kunde komma att stållas på densamma efter krigets slut,
åfvensom vidtaga de åtgårder, hvartill utredningen
kunde fåranleda.
Kungl. Maj:t bemyndigade Ministem for Utrikes
Årendena den 20. juni 1918 att utse sex sakkunniga att
verkstålla en allsidig utredning i de af riksdagen an-
målda fårhållandena. Dessa kommitterade hafva nu
slutfort sitt arbete och till Kungl. Maj:t afgifvit ett be-
tånkande, dåri kommitterade i enlighet med de af Mi-
nistern for Utrikes Årendena afgifna riktlinier i fråmsta
rummet upptagit frågan om Utrikesdepartementet till
behandling. Något forslag omfattande en reglering af
hela den diplomatiska och konsulåra representationen
har af kommitterade dåremot icke utarbetats, då det
synts dem nådvåndigt, att, innan grunderna for en så-
dan definitiv reglering faststålldes, afvakta intrådandet
af mera stadgade politiska och ekonomiska ffirhållanden
ån dem som for nårvarande råda. Kommitterade hafva
likvål, då, efter deras uppfattning, representationen i
ullandet omedelbart kråfde forstærkning, foreslagit vissa
åtgårder i sådant syfte.
Kommitténs egentliga uppdrag blef den 13. december
1918 utstråckt att omfatta jåmvål en utredning ang. an-
stållande af sociala attachéer.
Kungl. Maj:t har till Riksdagen aflåtit proposition i
åmnet i enlighet med det af kommitterade utarbetade
betånkandet.
Den hittilis gållande organisationen for Utrikesde-
partementet daterar sig från 1906. Den genomffirdes
efter unionsupplåsningen och var i och for sig god och
for sin tid modern, men den led af det stora felet att
vara allt for snåft tilltagen. Den var beråknad får den
arbetsbårda, som ålegat departementet under åren fore
1906 utan tanke på den stora okning i gåromål såvål af
diplomatisk som konsulår art, som var att fårutse re-
dan då på grund af Sveriges expansion i exportafseende
och på grund af de åt alla håll okade handelsfårbindel-
sema. Hela organisationen var så att såga beroende på
att ingen tjånsteman blef sjuk eller »något ofårutsett«
intråffade. De låpande årendena, hvilkas antal mycket
snabbt åkades, togo tjånstemånnens tid i anspråk i så
håg grad, att de viktiga frågorna, som skulle studeras
och fol jas i detalj, blefvo lagda åt sidan och erhållo icke
den ingående granskning, som varit ånskvård. Dess-
utom var icke sorjt for nådigt samarbete mellan cen-
traladministrationen och beskickningar och konsulat.
Upplysningsverksamheten dem emellan var icke ordnad
och blef till slut fullt fårsummad från departementets
sida. Arbetets centralisation hos kabinettssekreteraren
(utrikesministerns nårmaste man) drefs åfven nåstan
till det absurda. Dessa fel och brister, som kommo till
synes mycket snart, blefvo olidliga, når vårldskrigets
arbetsborda tillkom. Praktiskt taget var personalen un-
der detta, om man undanlager pressafdelningens inråt-
tande 1909 och en mindre personalåkning 1916, icke tal-
rikare ån 1906. Några siffror från arbetsfårteckningen
belysa arbetsbårdans tillvåxt:
1906 1917 1918 (prelim.)
Inkomna skrifvelser 13.741 65.910 71.125
Afgående » 11.168 50.542 62.316
Endast tack vare de enskilda tjånstemånnens upp-
offrande och osjålfviska arbete kunde det hela hållas i
gång utan alltfår svåra stårningar. På grund af den allt
får långt drifna centralisationen blef kabinettssekretera-
rens stållning icke sådan, den var afsedd att vara enligt
1906 års reform. Det var då afsikten att bereda honom
en stållning, som visserligen ålade honom den allmånna
ledningen af departementets arbete, men som å andra
sidan gaf honom tillfålla att ågna sig åt de fårefallande
politiska uppgifterna. Detta blef emellertid icke fallet.
Den arbetsborda, som lades på kabinettssekreteraren,
blef får dryg, de rent expeditionella gfiromålen blefvo
allt får betungande och tidsådande. Kabinettssekrete-
rarebefattningen utvecklade sig till en expedilionschefs-
befattning och icke till det den var afsedd att vara. Detta
missfårhållandc blef ånnu mera uppenbart under krigs-
tiden; det medfårde manga olågenheter och återverkade
menligt på hela arbetsresultatet.
Bristen på erfaren, fullt tillråcldig personal medfårde
gifvetvis under en saa arbetstyngd tid som vårldskrigets
svårigheter i fler ån ett afseende. Når man dårtill tar
i betraktande, at Utrikesdepartementet saknade en po-
litisk afdelning, inser man hur illa rustadt det var får att
kunne båra den påfrestning, som vårldskriget med dess
oerhorda mångd af nya årenden lade på detsamma.
I den nya organisation, som fåreslås till genomfå-
rande, har man med tanke på den utveckling af de ut-
rikespolitiska forbindelser, som på senare tid ågt rum
gått ifrån principen på indelning i afdelningar efter
årendenas natur. Erfarenheten har nåmligen visat, att
de ekonomiska intressena trångt i fårgrunden vid får-
bindelserna lånderna emellan och att åfverenskommel-
ser på det ekonomiska området ofta i sig innebåra poli-