Nordens Aarbog - 01.06.1923, Síða 30

FRÁN NORDENS ARBETSFÁLT
Under skiftande former — Hegnadsgafl, Hegnetsgafl, Hinzegaul,
Hindtzsgawell ■—■ förekommer slottets namn i Danmarks hávder inemot
1000 ár tillbaka i tiden. Ursprungligen ett vikingafáste — eller sjö-
rövarnáste — námnes Hindsgavl sásom konungaborg redan 1287, dá
det brándes av norrmánnen och Marsk Stigs anhángare. Ánnu visas
hár en ek, som Erik Menved skall ha planterat. Dá kungar och
höga herrar med sina följen fárdades mellan Jylland och öarna och
Middelfart var överfartsorten, togo de in pá Hindsgavl. Hár ha för-
likningar och freder ingátts, sá t. ex. ár 1295 mellan Erik Menved
och Erik Prásthatare. Ár 1436 skánkte Erik av Pommern Hindsgavl
till den pommerska hertigen Bogislaw och 1492 pantsatte kung Hans
slottet och Middelfart By för 2 000 Gylden. Under grevefejden sökte
Peder Skram tvinga tolv lybska skepp in under Hindsgavls kanoner
men de undkommo tillsvidare. Váren 1808 finna vi marskalk Berna-
dotte pá Hindsgavl, sedan han varit nara att innebránnas vid Kolding-
hus’ brand. Hans spanska och franska trupper voro förlagda dels pá
Fyen, dels i Jylland.
Det nuvarande slottet uppfördes ár 1784, och parken anlades
1814. Under 1800-taiet har godset ágts av familjerna Adeler och
Fonss, vars vapen anbringats över huvudporten. Numera ágas skog
och ákrar av Middelfarts stad, medan slottet förvaltas för den siste
ágarens dödsbo.
Hár fördes nu »Dagligt Liv i Norden» — avslutningsspexets rubrik
— under tvenne korta sómmarveckor efter i huvudsak följande schema:
7.30 revelj; 8 frukost; 9—12 förelásningar; 12.30 lunch; 4—5 före-
lásning; 6.30 middag; n tapto. Várdskapet utövades pá det
mest förekommande sátt av Fru Direktör Asger Bruhn och Kap-
ten Helge Bruhn, den danska föreningens sekreterare och vid sidan
av den livlige och outtröttlige Professor Aage Friis kursens allt i allo.
Glömmas skall ej heller Direktör Asger Bruhn, som vid den förtráff-
liga kokfrun Fröken Gregersens sida presiderade i »den morsomme
Spisestue», sá kallad i motsats till »den fine men kedelige Stue», och
som kappades med den livliga Jakobinklubben, áven kallad Hotten-
totterna, om att höja stámningen i »den morsomme».
För trevnaden under regniga eftermiddagar blev det det vál sörjt
—■ för de vackra behövdes det sannerligen intet program! Konserter
(Fru Angelo, Fru Miinter) och upplásningar (Betty Hennings, Adam
Poulsen) omváxlade med dans i Havestuen och underhállning av kur-
sens egna förmágor. Och sá detta fria, kamratliga umgánge, dessa
pratstunder under promenader, i parkens soffor, vid kaffebordet eller
i gröngráset, dá man i tusen frágor och svar avhandlade kanske oftast
smá och obetydliga saker — mánne de ej till slut ha en betydelse,
som kan máta sig med förelásningarnas ? Naturligtvis ej ersáttande,
endast kompietterande dem; först en förelásning av Professor Hoffdmg,
28