Nordens Aarbog - 01.06.1923, Side 45

FRÁN NORDENS ARBETSFÁLT
skilda ar d^t básta medlet att efter hand bringa áven hela folk nár-
mare varandra. Ju livligare dárför det vánskapliga umgánget blir
mellan individer tillhörande olika folk, ju flera vánskapsband, som
knytas tvárs över de politiska gránserna, ju báttre kunskap folken
erhálla om varandra, framför allt rent personligt, ej blott i historiskt,
1 geografiskt, i samhálleligt avseende — detta ár ocksá högst várde-
fullt —, dess mer ha vi vál ocksá rátt att hoppas pá en vánskapligare
utveckling av de mellanfolkliga förhállandena, dá varje folk fritt fár
utveckla sin nationella egenart, sin sáregna begávning, men icke förty
ser pá andra folks andliga och materiella strávanden med förstáelse,
aktning och sympati.
Hár i Norden ár det ju lyckligtvis sá, att vi jámförelsevis vál
kánna till varandra. Mánga áro ock de band av personlig vánskap,
som förena oss. Men alltid áterstár mycken okunnighet och mánga
fördomar; aldrig kunna vánskapens trádar spinnas nog talrika och
starka mellan vára nordiska folks medborgare. Dárför hálsas vál-
kommet det tillfálle, som dessa dagar bjuda oss till samvaron med
fránder frán söder och fránder frán váster. Att sá mánga av del-
tagarna i denna studievecka utgöres av lárare och lárarinnor ár ut-
márkt, ty redan vára barn böra lára sig förstá, att en sund kánsla av
stolthet över och kárlek tiil det egna fáderneslandet kan vál förenas
med aktning och sympati för stamfránder pá andra sidan gransen.
Dárför hálsar jag Eder alla, deltagare i föreningen ’Nordens’ studie-
vecka, hjártligen válkomna och hoppas, att dessa dagar skola för Eder
betyda nágot mera án ett flyktigt minne. Dá skola de bli av bestá-
ende várde, och i denna förhoppning förklarar jag hármed studie-
veckan börjad.»
Sángarna utförde hárpá Lange-Miillers »Kornmodsglansen» var-
efter d:r Yngve von Schmidten framsade en av honom författad státlig
prolog. Öppnandet av studieveckan avslöts dárpá med kvartettsáng-
arnas utförande av Kjerrulfs »Norges Fjelde».
Sá var dá studieveckan högtidligen öppnad, och det kulturella arbetet
tog vid. Kl. halv i e. m. voro deltagarna samlade pá Hálsingborgs
rymliga och förnámt dekorerade teater, som var fullsatt till sista plats
dá professor Edv. Lehmann, Lund, inledde med ett i hög grad spiri-
tuellt föredrag med titeln »Öresund», sundet, som skiljer och binder,
som haft samma öde som Bosporen, Gibraltar och Kanalen. Efter
het kamptid och följande fredstid av isig kyla mellan de báda folk,
som byggt vid Sundets stránder, trollades váren och livet fram dá
Esaias Tegnér vid promotionen i Lund 1829 under domkyrkans valv
hekransade Adam Oehlenschlæger och i sin hyllningsdikt uttalade de
berömda orden: »Söndringens tid ár förbi». De tvá folkens hjártan
sökte varann. Sundet blev vad det frán början varit, en »Grænse,
s°m skiller ej», det blev vad Ploug sjöng »Dejlige 0resund».
Det följande föredraget hölls av lektorn vid Kobenhavns univer-
shet fil. d:r Valfrid Palmgren Munch-Petersen och avhandlade ámnet
xSvenskt och danskt». Tal. framhöll bl. a. huru som, trots allt,
43