Nordens Aarbog - 01.06.1923, Page 103

DET NORDISKA SAMARBETET SÁSOM ARBETSEKONOMI
Standardiseringen syftar till att fastslá ett relativt fátal dimen-
sioner och former pá producerade föremál i avsikt att spara rá-
material och arbete och fá ned produktionskostnaderna. En sund
och máttfull standardisering máste vara noga med att hálla sig
till sádana produkter, dár tekniken mánskligt att döma kommit
till ett slutligt resultat, sá att möjliga vidare framsteg icke för-
kvávas. Om dessa strávanden hállas inom rátta gránser, máste
resultaten bliva till ekonomisk fördel för alla som ansluta sig till
saken. Hár ár nyttan av ett nordiskt samarbete tydligt i ögonen
fallande.
Se vi pá de till det ekonomiska nármast gránsande om-
rádena, det tekniska och det tekniskt-vetenskapliga, sá finnas dár
otvivelaktigt átskilliga rent ekonomiserande moment att taga vara
pá, moment som áven utan kánslobetonade inflytanden áro ágnade
att bilda utgángspunkt för ett fortlöpande nordiskt samarbete.
Jag syftar dá nármast pá det systematiska undersökningsarbete
som numera ár en oundgánglig förutsáttning för den vidare ut-
vecklingen. Vid sidan av de forskningsuppgifter, som ligga i
varje sárskild industrigrens eller ett företags intresse och vid sidan
av det rent vetenskapliga forskningsarbetet som i regel ár helt
betingat av den personliga kraften, kráver den moderna utveck-
lingen dels forskningsarbeten av mer allmán syftning, dels sádana
med rutinarbetes natur. Tag t. ex. bránsleproblemen eller frágan
om lámpliga byggnadsmaterialier, m. m. Vid sidan av rent
nationella uppgifter finnes hár en hel del att göra som ár av sam-
ma intresse och till i huvudsak samma nytta för alla de nordiska
lánderna. Det vore uppenbart slöseri att göra allt detta arbete
parallellt och pá samma gáng i de olika lánderna. Om man pá
lámpligt sátt begránsar uppgiften och icke gör intráng pá det
fria vetenskapliga forskningsfáltet, kan man hár mycket vál komma
överens om en uppdelning av arbetet till samtliga deltagares
direkta nytta. Sparsamhet ár hár av sá mycket större vikt som
vi alla smá nationer icke ha rád att kosta pá oss de dryga sum-
mor som dylika arbeten kráva, allraminst i de hárda tider vi nu
genomleva. Den enda förlust eller olágenhet som kan uppstá ár
uppoffringen av en smula författarefáfánga hár och dár, men det
borde vara överkomligt.
En följd av en sádan uppdelning blir att varje redogörelse
kan tryckas i vásentligt större upplaga och resultatet sálunda
IOI