Nordens Aarbog - 01.06.1923, Síða 175

RUDOLF KJELLÉN
Böse» (Nietzsche var en av honom högt beundrad filosof). Att denna
naturalistiska syn pá saken medförde betánkliga etiska konsekvenser
gjorde han sig náppeligen fullt klart. Han förutság och beundrade
redan som ung Japans snabba uppátstigande, och i den starka preus-
siska organisationen och viljan till makt ság han nágonting i hög grad
livsdugligt och till seger predestinerat. Várldskrigets vándning vállade
honom dárför en bitter smárta, och tvivelsutan tog hans lidande hjárta
skada dárav.
Kjelléns talang som skriftstállare och talare var med rátta beund-
rad. Han var alltid klar, tankeváckande och underhállande och sak-
nade ingalunda förmága av satir, ehuru hans personliga álskvárdhet
och allvar i sin gárning gjorde, att han endast sállan begagnade sig
dárav. Hans bok om Stormakterna har med rátta blivit berömd
hemma och ute för framstállningssáttets klarhet, originalitet och idéri-
kedom. Men máhánda lyste hans utomordentliga skriftstállarförmága
allra mest i hans artiklar i dagspressen. Han var otvivelaktigt en av
de mest glánsande politiska iournalister, som Sverige nágonsin ágt, och
han har bidragit utomordentligt mycket för att hos den bildade svenska
allmanheten framkalla och vidmakthálla intresset för utrikespolitiska
problem. De ensidigheter, frán vilka hans grundáskádning icke kan
fritagas, gjorde sig mindre gállande i hans tidniugsartikiar, men desto
mera framtrádde dár elegansen och fyndigheten hos en med utom-
ordentlig látthet skapande och konkretiserande fantasi, som rörde sig
suveránt med ett ofantligt kunskapsstoff, utan att nágonsin dárav ned-
tyngas.
Sá framstod Kjellén sásom i vásentliga stycken pá ett glánsande
sátt motsvarande de krav som skytteanska professurens grundare pá
Gustav II Adolfs tid stállde á lárostolens innehavare, námligen att
vara »en politicus, historicus och god orator». Hans beundran för
nietzscheanska ideal och tro pá maktfaktorer pá andra sidan gott och
ont hindrade icke, att han sjálv var en varmhjártad Stámningsmánniska.
Rikt musikaliskt begávad, var han en omtyckt studentsángarbroder och
orator. Hans liv gestaltade sig under den kraftigaste mansáldern
triumferande och lyckligt. Han blev riksdagsman och naturligtvis en
duglig och alltid gárna hörd sádan, men knappast nágon verkligt in-
flytelserik politiker. Det synes antagligt att hans rika och harmoniska
begávning skulle fört honom rent vetenskapligt sett lángre, om han
ágnat sig helt át naturvetenskapen, i stállet för att tillámpa dess kate-
gorier pá ett dock övervágande kulturvetenskapligt omráde. Kanhánda
skola icke alla av Kjelléns mánga beundrande vánner instámma i
denna várdering, men det ár icke nágon avprutning pá en mans be-
römmelse att framhálla, att hos honom fanns ámne tiil nágot ánnu
större án det blev honom förunnat att fullborda.
Leon. Ljunglund.
173