Nordens Aarbog - 01.06.1923, Qupperneq 217

SVERIGE ÁR I922
har skrivit till Kungl. Maj:t om anordnande av utredningar i vissa
ámnen och att regeringarna i en mángd fall efterkommit detta genom
tillsáttande av kommittéer, vanligen bestáende av riksdagsmán ur olika
partier och dessutom en del verkligt sakkunniga. Ett flertal kommit-
téer har arbetat under flera ár och ásamkat statsverket stora kostnader.
För ár 1921 hade exempelvis anslagits 2.4 millioner till utredningar,
men den verkliga kostnaden blev nágot över 5 millioner. Dá depres-
sionstiden framtvingar en begránsning av statsverksamheten och större
sparsamhet med statens medel, tog regeringen pá förslag av finans-
ministern Thorsson resolut itu med kommittéerna genom att i slutet
av november förstándiga de flesta att snarast avsluta sitt arbete. Dá
funnos 162 kommittéer eller sakkunnigeuppdrag: av dem upplöstes
omedelbart eller till ársskiftet 70 stycken, 47 förklarades skola upp-
höra vid olika tiáer under förra hálften av 1923, 19 skulle vila och
ej áterupptaga sitt arbete utan nytt bemyndigande av Kungl. Maj:t.
Endast 26 skulle fortsátta. Atgárden utgjorde ett led i finansministerns
strávan att kunna uppgöra en hállbar budget till 1923 árs riksdags
prövning.
Till árets politiska tilldragelser hör sammanslutning av vánster-
socialisterna med det socialdemokratiska partiet, beslutad preliminárt
och stadfástad ár 1923.
Den ekonomiska utvecklingen.
En överblick över de olika náringarna ger en mycket váxlande
bild. Aven om situationen i allmánhet ter sig nágot mera förhopp-
ningsfull, finnas dock sádana anledningar till bekymmer som att járn-
och maskinindustrierna arbeta med stora svárigheter och att jordbruket
drabbats av en allvarlig depression. Nágra uppgifter om de viktigare
industrierna torde ága ett allmánnare intresse.
Járnmdustrien kan ej pá lángt nár sysselsátta samma antal arbe-
tare som före kriget. Tackjárnstillverkningen uppgick under de tre
första kvartalen till blott en tredjedel mot ár 1913 och járn- och stál-
tillverkningen i sin helhet till under hálften. Under det att importen
var uppe i hálften av 1913 árs siffra, exporterades endast en tredjedel.
Man kunde dock i november konstatera en stadig, men ytterligt láng-
sam förbáttring under áret. Stáltillverkningen har hastigare áterhámtat
sig án tackjárnstillverkningen, och den minskade efterfrágan pá tack-
járn har i sin tur menligt inverkat pá de för inhemsk produktion
arbetande mellansvenska gruvorna. Malmexporten har dáremot under
áret ökats, sárskilt frán lapplandsgruvorna, sá att exportgruvorna kunde
mot slutet av áret sysselsátta mellan 70 och 80 procent av arbetare-
antalet 1913. Nár detta skrives, kan man icke berákna, i vad mán
fransmánnens besáttande av Ruhromrádet kan komma att minska den
svenska járnmalmexporten och i stállet frámja anvándningen av fransk
minettemalm.
215