Studia Islandica - 01.07.1963, Blaðsíða 26

24
værker, som det forudsætter, kan antages at have været til-
stede i Norge. Men dette er naturligtvis kun en formod-
ning. En nojagtig stilistisk undersogelse kunde mulig fore
til et bestemt resultat. 11
Hur Finnur Jónsson tankt sig denna stilistiska under-
sökning ár dock svárt att förstá, eftersom han sjálv tyd-
ligen inte ráknar med nágot ytterligare prosaverk av Ólafr
utom den grammatiska avhandlingen, som av flera skál
knappast kan nyttjas för en spráklig jámförelse med kunga-
sagorna i handskriften Fagrskinna. Den lilla traktaten har
ju ingen episk karaktár. Sprákligt ár författarens ambition
nármast inriktad pá att skapa inhemska ord för den klas-
siska grammatikens och retorikens begrepp.
Ánnu ett arbete har námnts som ett tánkbart verk av
Ólafr, námligen Knýtlinga saga, om de danska kungamas
historia. Sigurður Nordal (Sagalitteraturen, i Nordisk kul-
tur VIII:B, 1953) betecknar författaren till Knýtlinga som
Snorris ende verklige efterföljare,
der baade anvender Heimskr. som direkte kilde og forbil-
lede for de danske kongers historie fra ca. 940—1187.
Sagaen bygger iovrigt paa skjaldevers, islandsk og dansk
tradition og danske boger (fróðar bœkr). Der henvises til
óláfr Þórðarson hvítaskáld, Snorris broderson (d. 1259),
som hjemmelsmand. Han opholdt sig i 1240—41 hos kong
Valdemar sejr „ ok nam at honum marga frœði, ok hafði
hann margar ágætligar frásagnir frá honum“. Óláfr var en
god skjald og en lærd mand, der beskæftigede sig saavel
med mner som klassisk stilistik (den tredje grammatiske
afhandling). Det er næsten urimeligt at tænke sig, at han
har overladt Knýtl. sagas skriftlige affattelse til en anden
mand, da næppe nogen Islænding kan have haft de samme
betingelser for at skrive den. 226
En liten anmárkning tilí denna passus: Att Ólafr Þórð-
arson námns i tredje person i Knýtlinga saga, talar givet-
vis inte emot att han sjálv kan ha skrivit arbetet. Pá precis
samma sátt omtalas hans broder Sturla i dennes egen Is-