Studia Islandica - 01.07.1963, Blaðsíða 14

12
identisk och gentemot ett jámförelsematerial pa omkring
tre kvarts miljon ord mycket lág frekvens. Genomsnittet
för detta stora kontrollmaterial ligger drygt 16 gánger
högre án Eglas, och ingen av dess 33 olika texter visar
mindre án 3 gánger sá hög frekvens. Anföringsverbet
kvéSask framstár sálunda — för att nyttja Alvar Ellegárds
term — som ett utpráglat „minusord“ i Egla och Heims-
kringla.1
Sádana minusord ár av naturliga skál svárare att direkt
fá ögonen pá án deras motsats „plusorden". Sedan jag full-
följt Snorri-EgZa-undersökningen, har jag spárat ánnu ett
för Egla och Heimskringla ytterst betecknande minusord.
Eftersom varje bidrag till karakteristiken av Snorris sprák
och stil har sitt givna intresse, láter jag en redogörelse för
den nya iakttagelsen komplettera áterblicken pá Snorri-
EgZa-arbetet.
Det gáller denna gáng vad man kunde kalla „episkt nu\
dvs ett nú anvánt av beráttaren om ett förgánget skeende,
i samma bemárkelse som þá. Ofta ár detta nú kombinerat
med presens historicum hos predikatet eller predikaten i
satsen men behöver inte vara det; det kan ocksá gá sam-
man med preteritum. Det rör sig alltsá om exempel av ty-
pen: „Ok nú ferr hann“; „ok skiljask nú“; „Nú mælti Ás-
kell“ — tre fall hámtade frán Reykdœla saga. Dáremot
ráknas naturligtvis inte hit nú i beráttarfraser som „Nú er
at segja frá“, „Nú er sagt, at“ o d.
De flesta sagalásare torde — liksom i frága om kvéSask
— ha en kánsla av att detta episka nú förekommer rátt all-
mánt i texterna. Men i sjálva verket ár variationema i fre-
kvensen mellan olika sagor mycket stora. Och áven hár
bildar Egla och Heimskringla en markant lágfrekvensgrupp,
som framgár av följande tabell. Till denna má först lám-
nas nágra introducerande kommentarer. Jámförelsemate-
1 Termema „plus words“ och „minus words“ introduceras av Elle-
gárd i hans arhete A statistical method for determining authorship,
Göteborg 1962. (Gothenburg Studies in English 13.)