Úrval - 01.06.1945, Qupperneq 37
OTLIT MANNSINS EPTIR 500.000 ÁR
35
framfótunum, verður rnjóbakið
að bera allan þungann af efri
iiluta líkamans. Það er því ekki
að undra þó hryggskekkja sé
tíður kvilli. En það er ósenni-
legt, að náttúran uni slíkum
smíðagalla til eilífðar. Annað
hvort verður að stytta bakið
eða styrkja það. Sennilega mun
lenöarliðunum fækka um einn,
allt eins líklegt er þó, að neðsti
lendarliðurinn og efsti spjald-
liðurinn verði að einum lið.
Kviðbúngan er annar ágalli.
Sveigjan í lendarliðnum ýtir
kviðnum fram milli rifjanna og
mjaðmagrindarinnar, sem er
bæði Ijótt og óhentugt. Afleið-
íngin er kviðslit hjá karlmönn-
um og legsig hjá konum. Þessir
kvillar munu verða miklu fá-
tíðari, ef bakið styttist.
Framtíðarmaðurinn mun verða
botnlangalaus, á því er enginn
vafi. Og einhverjar ráðstafanir
hlýtur náttúran að gera gegn
hinum tíðu ígerðum í ennis- og
kjálkaholum. Hreinsun holanna
gekk sjálfkrafaogóhindraðfyr-
ir sig áður en maðurinn fór að
ganga uppréttur, því að opin í
holunum vissu þá niður, en síð-
an hefir viljað safnast fyrir í
þeim gröftur. Sennilega verður
breytingin I því fólgin, að opin
í holunum færast neðar.
Brejrtingin á útlimunum hefir
yfirleitt tekist býsnavel. Ég ef-
ast um að hendurnar muni taka
miklum breytingum, en öðru
máli gegnir um fæturna. Mörg
okkar þjást af ilsigi og það mun
náttúran sjálfsagt laga. Eftir
því sem gangþunginn færðist
meira frá miðtánni yfir á stóru-
tána urðu notin fyrir litlutána
minni. Og nú er svo komið, að
segja má að hún sé til lítils
gagns. Stundum vantar líka á
hana nöglina. Gagnslausir
líkamshlutar hverfa venjulega
fyrr eða síðar, og það er því
óhætt að gera ráð fyrir að litlu
táarinnar bíði sömu örlög.
Þetta er í stuttu máli lýsing á
líkamlegum einkennum manns-
ins, eins og vænta má að þau
verði að hálfri ármiljón liðinni.
En hvers vænta má í vitsmuna-
legri og andlegri þróun hans, er
aðeins hægt að leiða að getgát-
um. Dr. Harry Shapiro, sem er
heimildarmaður minn um
margt, er þessi grein byggir á,
er bjartsýnn. „Menningin mun
á þessum tíma óhjákvæmilega
lifa rnörg hnignunar- og blóma-
skeið,“ segir hann. „Ef til vill
mun hún einhverntíma nálgast