Studia Islandica - 01.07.1963, Qupperneq 11

1. Áterblick pá Snorri-Egla-undersökniiigen.
Föreliggande arbete bygger i vasentlig mán pá metod
och resultat i en tidigare undersökning, publicerad i denna
skriftserie: Snorri Sturluson och Egils saga Skallagrímsson-
ar. Ett försök till spráklig författarbestámning. Reykfavík
1962. (Studia Islandica 20). Dar baserades sprákstatistiken
— med ett undantag — enbart pá vissa jámförelsevis sáll-
synta ord. Inom en textmassa pá drygt en halv miljon ord
— omfattande hela Heimskringla jámte de fem „stora“
islánningasagoma Egla, Laxdæla, Eyrbyggja, Njála och
Grettla — bokfördes de ord som visade sig vara unika för
á ena sidan Ideimskringla och á den andra endera av de
námnda sagorna. Frekvensen av sádana ord, av mig kallade
„parord“, bedömdes som ett mátt pá vederbörande sagas
sprákliga affinitet med Heimskringla. Frán en synpunkt
sett rör det sig alltsá om en systematisering av det redan
förut vanliga bruket att notera likheter i ord och vándnin-
gar mellan skilda sagor. (Jfr presentationen av metoden i
Studia Islandica 20, s 14—23.)
Mitt frámsta skál för att i sprákstatistiken undvika de
mera ymnigt förekommande sprákelementen — sásom olika
sátt att sammanfoga satser och meningar — var att just in-
slag av den arten verkar att ha varit starkt utsatta för be-
arbetares eller avskrivares ingrepp i överensstámmelse med
personliga, kanske ibland mera modema sprákvanor. Ett
sláende exempel hárpá gav Sigurður Nordal i sin kritik av
Per Wieselgrens sprákstatistik i avhandlingen Författar-
skapet till Eigla (Lund 1927). Nordal kunde námligen
visa, att ett av Wieselgren ej beaktat, mindre membran-