Studia Islandica - 01.07.1963, Qupperneq 18

16
47 av de inalles 58 5000-ordsgrupperna frekvenser pá 0,
1 eller 2 — 17 fall av 0, 23 fall av 1 och 7 fall av 2. Sá
lága tal förekommer som synes i hela jámförelsemateria-
lets 66 5000-ordsgrupper blott i 6 avsnitt, dárav 2 i Eyr-
byggja, 3 i Knýtlinga och 1 i Njála, alltsá rimligt nog i
de tre sagor som áven genomsnittligt kommer nármast
Snorri-texterna. Ser man á andra sidan pá maximisiff-
rorna, visar Eyrbyggja som högst 14 fall, Knýtlinga 15,
Njála 16, Laxdœla 26, Grettla 31 och Oddr A 51 — ocksá
hár en ordningsföljd i básta överensstámmelse med deras
genomsnittsfrekvenser. I Snorri-materialet ár 6 fall maxi-
mum, och den siffran möter man i en enda 5000-ords-
grupp. Betecknande nog ingár emellertid samtliga dessa 6
exempel i en skildring pá ett par sidor av ett av Olav den
heliges jártecken, om en dansk man som tillfángatagits av
venderna. Samma beráttelse áterfinns praktiskt taget orda-
grant i en gammal norsk homiliebok, Cod. AM 619 4°, en
handskrift som brukar dateras till omkring 1200.1 Legen-
den figurerar dár som nr XII i en serie pá tjugu av Olavs
jártecken. Liksom i Heimskringla uppvisar den 6 fall av
episkt nú — varken mer eller mindre — och de stár pá
exakt motsvarande stállen, överallt inledande en mening!
Som Snorri synes bruka i sádana sammanhang, har han
följt sin legendariska kálla áven i sprákliga detaljer, helt
enkelt látit skriva av den och utan bearbetning látit den
inflyta i sitt eget verk. Dárav den för hans personliga
skrivsátt frámmande tátheten av episkt nú. Det behövs
inte mer án att man ráknar bort dessa 6 fall frán Snorri B,
för att frekvensen dár skall sjunka frán 1.5 per 5000 ord
till 1.2, dvs precis samma várde som i Egla.
Avslutningsvis má hár uppmárksammas ánnu ett sprák-
drag, som i större sammanhang visar sig karakteristiskt
1 Gamal norsk homiliebok. Cod. AM 619 4°. Utgjevi for Kjelde-
skriftfondet ved Gustav Indrebo. Oslo 1931. — Den aktuella legenden
aterfinns har s 120—23. Sjalva handskriftens och de ingáende texter-
nas Slder diskuteras av Indrebo s 38—39 resp 39—57.