Studia Islandica - 01.07.1963, Side 38

36
i sin Opbygning (jfr. f. Eks. Kapitlerne om ViSgautr) og
er inden for Kn. i paafaldende Grad i Strid med historiske
Kendsgerninger. Om dens Herkomst lader sig intet sige.“
(Knytlinga etc 137).
Man kan undra, om det inte ár ganska överflödigt att
som Finnur Jónsson (och i hans efterföljd Gustav Albeck)
införa en annars okánd áldre saga om Knud Lavard som
Knýtlingas förebild. De av Albeck betonade egenskapema
hos avsnittet — sjálvstándighet och sagamássighet — kunde
vál tánkas bero just pá att författaren hár inte varit bun-
den av en redan fixerad skriftlig förebild. I sá fall vore det
ocksá naturligt, om hans ordval hár bleve mera karakteris-
tiskt án annars.
Det ár som sagt av största intresse, att de báda mar-
kanta frekvenstopparna i Knýtlinga faller just inom av-
snitt, dár författaren av allt att döma haft jámförelsevis
fria hánder vid den episka gestaltningen av sitt stoff. Det
ár i god överensstámmelse med vad man kunde vánta sig,
ifall den ifrágavarande vokabuláren vore sárskilt utmár-
kande för hans sprákbruk.
För att ytterligare kontrollera den sprákliga samhörig-
heten mellan Laxdœla och Knýtlinga har jag excerperat
en ny serie sagatexter pá sammanlagt omkring 609000 ord.
Det rör sig om sjutton olika islánningasagor. För fyra af
dem, Eiríks saga rauSa, FóstbrœSra saga, Bandamanna
saga och Ljósvetninga saga, har emellertid parallell- resp
sártexter ráknats sárskilt, detta bl a för att fá ett begrepp
om hur skilda versioner av samma saga kan avvika frán
varandra. Det blir sálunda följande tjugoen texter; inom
parentes anges ordantalet, avrundat till nármaste tusental
eller — för sagor med mindre án 10000 ord — till nármaste
hundratal. Ordningen mellan sagorna ár densamma som i
serien Islenzk fornrit: Hænsa-Þóris saga (8700), Gunn-
laugs saga ormstungu (9400), Bjarnar saga Hítdœlakappa
(19000), HeiSarvíga saga (12000), Eiríks saga rauSa (S)