Studia Islandica - 01.07.1963, Side 46

44
Sturlusons — sin farfars broders — stora besittningar i
Borgarfjörður. Snorri hade som bekant mördats pá sin gárd
Reykholt ár 1241, átminstone indirekt pá anstiftan av
samme kung Hákon. Efter att ha landstigit pá islandska
nordkusten begav sig Þorgils oförtövat söderut till Borgar-
fjörður med ett följe som bl a inrymde hans sváger Þórðr
Hítnesingr. Han tog in hos sin farbror Ölafr hvitaskáld
pá gárden Stafaholt. Darpá sammankallade han ett möte
pá den nárbelagna platsen Höfðahólar. Dár lát han sin
sváger lása upp konungens brev — nágot som ju kan tyda
pá att Þorgils anság Þórðr som sin sárskilt betrodde man.
Stámningen pá sammankomsten var rátt dov och opposi-
tionell. Man var ingalunda allmánt beredd att erkánna den
norske kungens rátt att förfoga över Snorri Sturlusons egen-
dom. B1 a áberopades som auktoritet den icke nárvarande
Sturla Þórðarson, alltsá Ólafr hvítaskálds bror och Þorgils
skarðis farbror. Kort innan har sagan tydligt understrukit
Sturlas skepsis mot Þorgils och farhágor för vad hans an-
komst till Island skulle innebára. Det ár i den situationen
som Ólafr med sitt inlágg ger sin árelystne unge brorson
ett gott handtag. Jag áterger ánnu en gáng ifrágavarande
passus i sagan, nu utan nágon förkortning:
Óláfr Þórðarson stóð upp, ok hóf svá mál sitt, — at hann
bað Guð geyma alla menn, er þar vóru komnir, með sinni
mildi ok miskunn. Bað ok þess í annan stað, at menn taki
sæmilega bréfum ok örendum svá ágætz herra sem Hákon
konungr var. En göra eigi, sem margr angrgapi, at svara
fólsku tíginna manna örendum, „sem Guð láti eigi vera
hér í dag; þat er fram-kvæmd sem hans er vili til, en öll-
um gegndi bezt.“ Settisk Óláfr niðr.1 II, 118
Om Þórðr Hítnesingr, vilket allt talar för, ár författare
av Þorgils saga skarða, máste han ha haft de básta tánk-
1 Citatet efter Gudbrand Vigfussons utgáva: Sturlunga saga, includ-
ing The Islendinga saga of Lawman Sturla Thordarson and other
works. Edited with Prolegomena, Appendices, Tables, Indices, and
Maps. Vol I—II. Oxford 1878.