Studia Islandica - 01.07.1963, Qupperneq 52

50
Knýtlinga inte beror pá en tillfállighet utan faktiskt har
kánnetecknat författarens original.
I detta sannnanhang förtjánar det pápekas, att huvud-
texterna — de som alltid brukar lággas till grund för ut-
gávorna — av sávál Laxdœla som Egla áterfinns i Möðru-
vallabók, som skrivits av en och samme man. Det kan allt-
sá inte gárna vara denne skrivare som ár ansvarig för den
gapande klyften i frekvensen av svara — átta gánger högre
i Laxdaela án i Egla — mellan de báda sagoma. Ifall hans
personliga sprákvanor alls har avsatt nágra spár i hand-
skriften, sá borde de rimhgen ha verkat utjámnande. Den
stora skillnaden meilan Laxdœla och Egla máste m a o
ligga lángre tillbaka án Möðruvallabók.
Aven för frekvensen av svara har undersökningen ut-
vidgats till ett omfángsrikt material utöver det ursprxmg-
liga. Det rör sig om sjutton olika texter pá inalles omkring
389000 ord, bland dem version S av Oddr Snorrasons saga
om Olav Tryggvason, liksom A i sin helhet átergiven i
Finnur Jónssons utgáva. Av Morkinskinna har endast de
50000 första orden excerperats. För den sistnámnda hand-
skriften har som synes i tabellen nedan angivits tvá várden.
Finnur Jónsson har i sin utgáva icke upplöst manuskrip-
tets s. och alltsá lámnat frágan öppen, vad det i de olika
fallen skall anses representera: segja eller svara. Tabellens
första sifferserie för Morkinskinna visar resultatet, om man
helt fránráknar samtliga exempel pá framförstállt s.; detta
ár ju i praktiken den enda stállning, dár tolkningen av ett
s. som svara kan komma i frága. (Jfr s 46 ovan.) I den
senare sifferserien, inom parentes, har dáremot alla fram-
förstállda s. tagits med och bedömts som former av svara.
En sádan bedömning ár givetvis orealistisk. Den har hár
gjorts blott för att fá fram den teoretiskt högsta tánkbara
frekvensen av svara i Morkinskinna.
Texterna ár ordnade efter fallande frekvens.