Studia Islandica - 01.07.1963, Blaðsíða 64

62
kommit efter hans vistelse vid kung Valdemars hird under
vintern 1240—41. Och med tanke pá ólafs álder — han
anses född 1210 eller sá — kan ett verk av Laxdœlas mog-
nad och resning inte garna ha skrivits före utlandsresan.
Det ligger narmare till hands att rákna med tiden kring
1250, en datering som stámmer utmárkt med ledande saga-
forskares uppfattning. Rimligt ár vál ocksá, att Ólafr först
har tagit itu med utformningen av Knýtlinga, medan han
ánnu hade intrycken och informationerna frán Danmark
i fárskt minne.
Ólafr Þórðarson som författare av Knýtlinga och Lax-
dæla — det ger oss en vásentligt fylligare kunskap om
hans egen och dármed hela sturlungasláktens utomordent-
liga litterára aktivitet. Sjálv framstár han som en skrift-
stállare i nivá med brodern Sturla eller rentav med sin
store farbroder Snorri, som av allt att döma varit hans för-
fattarideal. Liksom Snorri ágnade Ólafr en skrift át sprák-
liga och poetiska frágor („Tredje grammatiska avhandlin-
gen“). I Snorris efterföljd och med Heimskringla som
mönster tecknade han de danska kungarnas hávder (Knýt-
linga). Som hans konstnárliga storverk framstár islánninga-
sagan Laxdœla, ett jámbördigt motstycke till Snorris Egla.
(Om spráklig páverkan frán Egla pá Laxdœla jfr Studia
Islandica 20, s 49 f, dár parordens vittneshörd diskuteras.)
Att de personliga sprákdragen trots ogynnsamma auspi-
cier skulle framtráda sá klart i verk som Knýtlinga och
Laxdœla, att de tilláter en identifikation av författaren —
det har för mig och kanske för de flesta lásare inneburit
en positiv överraskning. Men sjálva resultatet ár annars
allt annat án överraskande. Snorris brorson, den klassiskt
bildade och bereste lagsagomannen Ólafr Þórðarson hvíta-
skáld, introducerad vid báde det norska och det danska
kungahovet, intar pá ett sjálvklart sátt sin plats ocksá som
en av den islándska sagaskrivningens stora gestalter.