Tímarit lögfræðinga - 01.10.1956, Blaðsíða 5

som inneháller bestámmelser om konkursförfarandet. Vad
slutligen betráffar skiljemannaförfarandet, sá har detta
institut ordnats genom en lag av ár 1928.*
Redan 1734 árs lag inneháller bestámmelser om sed-
vánjan sásom ráttskálla. Sedvanerátten, som finner sitt
uttryck företrádesvis i domstolarnas avgöranden, har
pá processráttens omráde i Finland en ganska stor be-
tydelse. Detta sakförhállande finner sin förklaring dárav,
att bestámmelserna i ráttegángsbalken áro delvis för-
áldrade och delvis ganska ofullstándiga. Á andra sidan
torde det vara skál att pápeka, att enligt gállande rátt ej
ens högsta domstolens prejudikat áro juridiskt bindande
för de lágre domstolarna.
II. Domstolsorganisationen.
Enligt Finlands regeringsform (av ár 1919) skola dom-
stolarna vara stándiga, d. v. s. sádana, vilkas tillvaro
grunder sig pá lag, samt oberoende. Att domstolarna skola
vara oberoende betyder, att domaren i sin ráttskipning ár
bunden endast av lag. Han fár sáledes ej vid sin dömande
verksamhet emottaga bindande anvisningar varken frán
de administrativa myndigheterna eller frán de lagstiftande
organen. Allmánt uttryckt sá har gállande rátt omfattat
maktfördelningens princip: den dömande, den verkstál-
lande och den lagstiftande makten utövas av skilda myndig-
heter, som áro oberoende av varandra. För att sákerstálla
domstolarnas oavhángighet bestámmes i lagen, att domaren
skaH — sávitt det gáller ámbetsdomare — tillsáttas pá livs-
tid; han ár dock skyldig att avgá frán sin tjánst vid fyllda
70 ár eller pá grund av förlorad arbetsförmága. En domare
ár áven oavsáttlig: han kan ej skiljas frán sitt ámbete
annorlunda án genom dom av laga domstol för brott, som
enligt lag har till páföljd ámbetets förlust. — Gállande
* Om bristerna i denna lag se Bo Palmgren i Tidskrift, utgi-
ven av Juridiska Föreningen i Finland 1956 s. 113 ff.
Tímarit lögfrœöinga
195