Tímarit lögfræðinga - 01.10.1956, Blaðsíða 6

regeringsform stadgar uttryckligen, att domstol ej fár
lágga till grund för sitt avgörande bestámmelser, som till-
kommit i administrativ vág (s. k. förordningar), ehuru
riksdagens medverkan varit nödig. Á andra sidan áro
domstolarna ej befogade att undersöka, huruvida en i
vanlig lagstifningsordning tillkommen lag eventuellt stode
i strid med grundlag.
Sásom regel gáller, att den domsrátt, som tillkommer
'domstolen, icke kan delegeras. Denna regel lider dock av
undantag: under vissa i lagen nármare bestámda förut-
sáttningar ár det tillátet att en annan domstol án den, dár
málet ár anhángigt, företar vissa till málets utredning
behövliga handlingar. Sádan ráttshjálp kommer i frága
t. ex. vid avhörandet av vittnen.
Vi hava ej i Finland sádana domstolar, som bestá endast
av en domare. Vid de allmánna underrátterna pá landet,
d. v. s. vid háradsrátterna, ár den kollegiala principen dock
starkt modifierad: Medlemmarna av háradsráttsnámnden,
de s. k. námndemánnen, hava endast en kollektiv röstrátt.
Detta betyder, att om de alla áro av samma mening, sá
gáller den emot ordförandens ásikt, medan áter ordföran-
dens mening vinner, om námnden ej ár enhellig. De övriga
domstolarna áro rent kollegiala ty beslutet fattas efter
flertalets mening. — Vár processlag tilláter icke, att en
medlem av rátten förordnas att á ráttens vágnar utföra
vissa processhandlingar, t. ex. upptaga bevis. Vad áter
betráffar lekmannaelementet vid de allmánna domstolarna
i Finland, sá förekommer genom val utsedda lekmanna-
domare endast vid háradsráttema. Denna háradsrátts-
námnd bildar, liksom juryn, inom domstolen en sárskild
grupp, som röstar samfállt, men den deltar, till skillnad
frán juryn i dess klassiska gestalt, i hela sakens, sáledes
báde i sakfrágans och i ráttsfrágans avgörande.
Angáende de allmánna domstolarna — d. v. s. domstolar,
vid vilka ráttegángsmálen i regeln skola handlággas — má
anföras följande:
196
Timarit lögfrœöinga