Tímarit lögfræðinga - 01.10.1956, Síða 8

Landets högsta judiciella myndighet ar sedan ár 1918
högsta domstolen, som bestár av en president och 21
justitierád. Áven dessa utnámnes av republikens president.
Högsta domstolen, som ár fördelad pá divisioner, ár dom-
för med fem medlemmar. Dessutom förekommer s. k.
plenimál, vid vilkas avgörande alla medlemmar av högsta
domstolen deltaga. Sá ár fallet om málet ár av stor princi-
piell bárvidd.
Det ár av vikt att konstatera att de allmánna dom-
stolama behandla sávál tviste- som brottmál. Vad áter
betráffar specialdomstolarna, sá ha vi för behandling av
vissa tvistemál följande domstolar: tre ágodelningsrátter
för behandling av stridigheter, vilka föranledas av skifte
eller andra lantmáteriförráttningar; försákringsdom-
stolen, som handlágger frágor om skadestánd för olycks-
fall i arbete; samt arbetsdomstolen, som har till uppgift
att döma över vissa stridigheter, vilka hánföra sig till
kollektivavtal. — Pá frágan om den nármare samman-
sáttningen av dessa domstolar kan jag ej i detta samman-
hang ingá.
Till domarens allmánna habrlitet hör, att han ár finsk
medborgare, ár myndig, d. v. s. han máste vara 21 ár
gammal (för háradshövding samt námndeman fordras
dock en álder av minst 25 ár), átnjuter medborgerligt
förtroende samt att han har vid universitetet avlagt juri-
diska kunskapsprov (för nárvarande den s. k. juriskandi-
datexamen) och áger nágon tids praktisk sysselsáttning
vid domstolarna. En kvinna ár lika beráttigad att fungera
sásom domare som en man. Av námndeman och politierád-
man fordras varken juridiska kunskapsprov eller tidigare
praktisk sysselsáttning. Á andra sidan fár en námndeman
ej inneha statstjánst, ty han representerar det folkliga
elementet vid domstolen.
Angáende domarens speciella habilitet, med vilken för-
stás att domaren máste med avseende á det sárskilda málet
vara fri frán sádant förhállande till parterna eller sjálva
198
Tímarit lögfrœöinga