Tímarit lögfræðinga - 01.10.1956, Qupperneq 13

skapet kan grunda sig antingen oraedelbart pá lagens be-
stámmelser, det s. k. legala stállföretrádarskapet, eller
ocksá pá partens vilja. Det legala stállföretrádarskapet ár
reglerat av privatrátten. I korthet má hár omnámnas att
fysisk person, som saknar processhabilitet, máste i rátte-
gángen representeras av legal stállföretrádare. Sá ár áven
fallet med juridiska personer, som företrádes i regeln av
de fysiska personer, som utgöra juridiska personens organ.
De't ár naturligt att en legal stállföretrádare alltid máste
ága processhabilitet. Den legala stállföretrádaren ár be-
fogad att under ráttegángen utföra alla de processhand-
lingar, som sjálva parten hade kunnat utföra sávida han
vore processhabil.
Om stállföretrádarens rátt att handla för en annan
grundar sig pá dennes uttalade vilja, hava vi att göra
med en fullmáktig, nármare bestámt en ráttegángsfull-
máktig. Ráttegángsbalken inneháller nármare bestámmel-
ser om ráttegángsfullmáktige. I det följande má nágra av
dessa bestámmelser beröras.
Fullmakten kan vara r.ntingen muntlig eller skriftlig.
I förra fallet avgives förklaringen inför domstolen. Den
skriftliga fullmakten ár dock i praxis förhárskande.
Skriftlig fullmakt skall enligt lag innehálla uppgift om
saken samt fullmáktigen. Regelenligt bör den vara av
parten underskriven samt bevittnad av tvá ojáviga vittnen.
I ráttspraxis ár allena förhárskande den s. k. öppna rátte-
gángsfullmakten (fullmakt in blanko), som utom dessa
ord endast inneháller ort, datum och fullmaktsgivarens
styrkta underskrift. En sádan fullmakt omnámnes ej ens
av den skrivna lagen. Om ej ett sárskilt bemyndigande i
fullmakten givits, fár fullmáktigen ej föriika saken och
ej heller sátta annan i sit stálle.
Vad áter betráffar den fullmáktiges habilitet, sá gáller
angáende den allmánna habiliteten att den fullmáktige
máste ága god frejd, d. v. s. átnjuta medborgerligt för-
troende, vara i myndig álder och ej stá under förmyndare
Tímarit lögfrœðinga
203