Tímarit lögfræðinga - 01.10.1956, Qupperneq 15

Dá málet slutbehandlats vid den domstol, för vilken
t'áttegángsfullmakten blivit given, förlorar fullmakten sin
giltighet. Parten har áter rátt att — nár han sá vill —
áterkalla fullmakten; för att áterkallelsen medför verkan,
máste den meddelas domstolen. En sádan ensidig upp-
ságningsrátt áger dáremot inte fullmáktig. Endast pá
grund av laga hinder kan han av rátten bli befriad frán
fullmáktigskapet.
Sedan nágra ord om ráttegángsbitráde eller person, som
handlar för parten genom att understödja honom; han
handlar sáledes jámte parten och ej i stállet för denne.
Vár lag inneháller endast fá stadganden om ráttegángs-
bitráden. I civila mál stár det parterna fritt att anvánda
bitráden liksom ráttegángsfullmáktige. Lagen stár pá den
stándpunkt, att ráttegángsbitrádet ár att anse sásom full-
máktig för part. Lagens bestámmelser om ráttegángs-
fullmáktige vinna motsvarande anvándning pá ráttegángs-
bitráden. Detta gáller dock inte processlegitimationen, ty
ráttegángsbitrádet ár legitimerat dá han upptráder inför
rátta tillsammans med parten.
Áven Finlands lag stár pá den principiella stándpunkten,
att ingen bör till följd av fattigdom utestángas frán
möjligheten att vid behov fá ráttsskydd av domstol. De
nármare bestámmelserna i ámnet ingá i lagen om fri rátte-
gáng av ár 1955. Denna lag gáller ej enbart finsk med-
borgare utan áven utlánning, dár internationeil konvention,
vartill Finland anslutit sig, eller sárskilt avtal med viss
stat sádant förutsátter. Finnes part, som beviljats fri
ráttegáng, nödvándigt behöva ráttegángsbitráde för att
vederbörligen kunna bevaka sina intressen i ráttegángen,
má rátten, dár málet ár eller skall göras anhángigt, pá
hans begáran förordna lámplig person att bitráda honom
dárvid. Ett pá detta sátt förordnat ráttegángsbitráde har
rátt att ur statsmedel erhálla skáligt arvode samt ersátt-
ning för sina oundgángliga utgifter. Till sádant bitráde
skall förordnas person, som samtycker till att mottaga
Tímarit lögfræðinga
205