Tímarit lögfræðinga - 01.10.1956, Qupperneq 16

uppdraget, eller, dárest sádan icke kan erhállas, som vid
ifrágavarande domstol allmánneligen utför sakförarupp-
drag. Dá det pá grund av árendets beskaffenhet bör anses
vara av behovet pákallat, bör förordnandet givas för per-
son, som har avlagt för domartjánst stadgade kunskaps-
prov. Part beviljad fri ráttegáng gáller áven vid högre
rátt, inför vilken árendet drages.
Áven enligt finsk rátt ár en partssuccession i processen
möjlig. En sádan succession sker ipso jure, dá parten under
ráttegángen dör: dá intráder partens privatráttsliga uni-
versalsuccessorer utan vidare i hans stálle som parter i
ráttegángen. Áven en privatráttslig singularsuccession
medför under vissa förutsáttningar en partssuccession.
Den sker dock ej ipso jure utan dárigenom, att successorn
förklarar sig villig att överta stállningen som part.
IV. Om karcmdens talan samt om
pro aessfö rutsdttningarna.
Enligt gállande rátt anses som tvistemál endast sádana
tvister, vilka hánföra sig till ett privatráttsligt ráttsför-
hállande. Om áter tvisten grundar sig pá ett offentlig-
ráttsligt ráttsförháliande, kan den ej behandlas av en
vanlig domstol utan av vissa förvaltningsmyndigheter, i
översta instans av högsta förvaltningsdomstolen. Om ett
privatráttsligt ansprák, som grundar sig pá en straffbar
handling, utföres sárskilt frán straffanspráket, anses
málet sásom ett brottmál.
Kárandens talan i ett tvistemál kan gestalta sig olika.
Den allmánnaste typen av kárandens talan ár en s. k. full-
görelsetalan: káranden yrkar svarandens álággande att
fullgöra en förpliktelse. Men káranden kan áven yrka, att
domstolen mátte faststálla att han har en viss ráttighet
mot svaranden eller ock att en sádan ráttighet, som mot-
parten pástár sig hava mot káranden, ej existerar. I
detta fall ha vi att göra med en faststállelsetalan. Numera
206
Tímarit lögfrœöinga