Tímarit lögfræðinga - 01.10.1956, Qupperneq 18

V. Om förfarandet i första instans.
Sásom jag tidigare framhállit gáller sásom regel, att
tvistemál behandlas i första instans av de allmánna under-
rátterna, sáledes antingen av rádstuvurátt eller hárads-
rátt. En sádan ráttegáng inledes genom att káranden
medelst stámning vácker en talan vid domstol mot svaran-
den. Stámningen inneháller en kallelse á svaranden till
domstol för att svara pá en viss talan av káranden. Kárand-
en sak ár att taga initiativet till stámningens utfáende
av ráttens ordförande samt att ombesörja — genom
s. k. stámningsman — stámningens delgivning át svar-
anden. Rátftegángen blir anhángig vid domstolen dá
stámningen meddelas át svaranden. Stámningens inne-
háll bestámmer áven ráttegángens och domens föremál:
káranden fár ej framstálla och domstolen ej heller
döma över nágot annat ansprák án det som ingár
i stámningen. Enligt finsk processrátt gáller sáledes ett
absolut förbud för káranden att under ráttegángens lopp
ándra sin talan.
Regelenligt bör stámningen vara skriftlig; den skall
upptaga, utom domstolen och kallelsen till svaranden att
dár infinna sig, parterna, saken eller kárandens talan samt
ort och dag för instállelsen inför domstol. Saken máste
anges sá, att kárandens yrkande samt grunden dártill
anföres. Hans talan bör sáledes i stámningen indi-
vidualiseras. Ansökan om stámning kan av káranden
göras antingen skriftligen eller muntligen. I praktiken ár
den skriftliga ansökan förhárskande. — I lagen ingár
detaljerade bestámmelser om stámningstiden, d. v. s. den
tid, som minst máste förflyta mellan stámningens del-
givande át svaranden och den dagen, dá svaranden skall
instálla sig vid domstolen. Áven om stámningens delgiv-
ning át svaranden finnes i lagen ingáende bestámmelser.
Dessa detaljer máste lámnas á sido. Frágorna om stám-
ningens form och inneháll prövas av rátten ex officio. Det
208
Tímarit lögfrœöinga