Tímarit lögfræðinga - 01.10.1956, Qupperneq 19

ár sáledes hár frága om absoluta processförutsáttningar.
Till de dispositiva processförutsáttningarna hör áter frá-
goma om stámningstiden samt sáttet för stámningens del-
givning.
Förhandlingen inför domstolen börjar med káromálet,
varigenom káranden framstáller och vidare utvecklar sin
talan. Káromálet kan vara antingen muntligt eller skriftligt.
Átminstone i sádana fall, dá parten representeras av en
advokat, sker káromál nástan alltid i skriftlig form. Detta
trots att det muntliga káromálet av lagen betraktas sásom
regel. Efter det káranden framstállt káromálet, följer
svaromálet eller den förklaring som svaranden avger i
anledning av káromálet. Áven denna förklaring kan vara
antingen muntlig eller skriftlig. Praxis har átminstone
i större civila mál utvecklat sig dárhán, att málet pá be-
gáran av svaranden uppskjutes till ett annat ráttegángs-
tillfálle för avgivande av svaromál. Denna praxis, som
finner sin förklaring dári, att nágot förberedande för-
farande ej förekommer i tvistemál, har á sin sida bidragit
till ráttskipningens lángsamhet vid de allmánna underrát-
terna. Detta gáller speciellt háradsrátterna, vid vilka
árligen hálles endast ett begránsat antal sessioner, s. k.
ordinarie háradsting. Annat ár i detta hánseende förhállan-
det vid rádstuvurátterna, ty dá denna underrátt háller
sessioner 2—3 gánger i veckan, sá kan ett mál uppskjutas
för en betydligt kortare tid án vad som ár fallet vid hárads-
rátterna.
Sedan svaranden avgivit sitt svaromál, fortsáttes för-
handlingarna inför rátta vanligtvis sá, att parterna i tur
och ordning yttra sig över motpartens anföranden; vid
behov áger áven ráttens ordförande rikta till parterna
frágor, som avse málets klarlággande. Hármed ha vi kom-
mit över till problemet om gránserna mellan domstolens
ocli parternas verksamhet för det faktiska processmateria-
lets anskaffande. Enligt finsk rátt gáller i vanliga tviste-
mál den s. k. förhandlingsmetoden: parterna skola fram-
Tímarit lógfrceðmga
20Í)