Tímarit lögfræðinga - 01.10.1956, Qupperneq 26

Part samt hans legala stállföretrádare kunna höras
under sanningsförsákran. Detta ságes i lagen. Vad áter
betráffar biintervenient, sá har — dá lagen ej inneháller
direkta stadganden i ámnet — olika meningar uttalats i
den frágan, om en biintervenient kan höras under san-
ningsförsákran. — Innan part underkastas förhör under
sanningsförsákran, skall han avgiva en högtidlig försákran
pá heder och samvete.
Domstolarna kan fritt besluta, i vilket skede av rátte-
gángen det ifrágavarande bevismedlet skall anvándas. Dá
förhör med part under sanningsförsákran sker — sásom
lagen uttalar — „för vinnande av bevis“, sá har hármed
indirekt utsagts, att syftet med detta förhör ej fár vara
sjálva tvistefrágans nármare utvecklande. Káromálets
nármare utvecklande sker ju — sásom tidigare anmárkts
— i ráttegángens början och sáledes före bevisförfarandet.
VII. Om rattsmedlen.
Innan jag övergár till ráttsmedlen enligt gállande finsk
civilprocessrátt, torde nágra ord yttras om ráttens dom.
— Domen kan, i överensstámmelse med de olika slagen av
talan, vara antingen en fullgörelsedom, en faststállelsedom
eller en konstitutiv dom. Alla domar máste innehálla den
ráttsgrund (d. v. s. den ráttsnorm), som i det förevarande
fallet kommer till anvándning, den faktiska grunden (d.
v. s. sakförhállandet), pá vilken ráttsnormen tillámpas,
samt sjálva domslutet, som anordnar ráttsföljden. Dom-
stolen ár áven pliktig att giva svar pá alla yrkanden, som
gjorts av parterna. Domens form ár naturligtvis skriftlig.
Jag har redan pápekat att innan domen gives, máste i
rátten ske överlággning och — vid behov — áven omröst-
ning bland ráttens ledemöter.
För att domens verkningar skola intráda, fordras i regel,
att domen vunnit laga kraft. Dármed förstás att domen
icke mera kan underkastas ándring genom anvándandet
216
Tímarit lögfræSinga