Tímarit lögfræðinga - 01.10.1956, Blaðsíða 35

anvándning i ganska stor utstráckning. Sá ár fallet spe-
ciellt vid större handelsráttsliga tvister — vi ha ju inga
specialdomstolar för handelsráttsliga mál — samt vid
tvister angáende byggnadsentreprenadavtal.
XI. Om bristerna i gallande rattegangsförfarande.
Den mest kánnbara bristen ár ráttskipningens lángsam-
het. Vid de allmánna underrátterna beror denna lángsam-
het delvis dárpá, att háradsrátterna sammantráda alltför
sállan; delvis hárrör den sig dárav att lagen ej kánner till
nágot förberande förfarande i tvistemál. En bidragande
orsak till underráttsförfarandets lángsamhet ár den, att
uppskov med málens handlággning förekommer oftare án
behövligt vore. Detta áter beror pá en alltför slapp process-
ledning frán domstolarnas sida. Under senaste tid har
ráttskipningens lángsamhet gjort sig mest márkbar vid
de högre domstolarna, námligen vid hovrátterna och högsta
domstolen — detta sásom följd av dessa domstolars över-
belastning med ráttegángsmál.
Áven bristen pá muntlighet vid málens behandling
máste anses som en betydande olágenhet. Sá ár fallet redan
vid underrátterna, dár förfarandet utvecklat sig i allt mer
skriftlig riktning. Och vid hovrátterna har proceduren
lánge varit praktiskt taget enbart skriftlig.
Litteratur ang&ende domstolsorganisationen och rattegángs-
förfarandet i tvistemál samt skiljemannaförfarandet enligt
gallande finsk rdtt: 1) R. A. Wrede, Finlands gállande civil-
processrátt I—III (I delens 4. upplaga 1953, utgiven av
Bo Palmgren, II delens 4. upplaga 1943 redigerad av O.
Hj. Granfelt samt III delens 2. upplaga 1936 redigerad av Bo
Palmgren); 2) R. A. Wrede, Das Zivilprozessrecht Schwedens und
Finnlands (Das Zivilprozessrecht der Kulturstaaten, zweiter
Band, 1924); 3) Bertil Sjöström, Ueber einige Grundprinzipien des
Tímarit lögfræöinga
225