Læknablaðið : fylgirit - 01.06.1987, Blaðsíða 7

Öppningsförelásning
DIAGNOSTIK NARA PATIENTEN 1
Bengt Scherstén, Centrum för samhallsmedicin, Dalby, Sverige
Allmanmedicinarens arbetssatt skiljer sig frán organspecialistens
framför allt genom att allmanmedicinaren arbetar med kontinui-
tet och narhet - honnörsord, som först i det diagnostiska arbetet
fár sin egentliga betydelse. Diagnostik nara patienten kan tolkas
pS tvS satt. Det kan ses i betydelsen diagnostisk teknik tillam-
pad í patientens narhet eller narvaro, med andra ord en decen-
traliserad teknik för biomedicinsk, fysikalisk, immunologisk eller
kemisk utredning. Diagnostik nara patienten kan ocksS formule-
ras som "patientnara" i betydelsen delaktighet, insikt, accept
frSn patientens sida. Detta har framför allt betydelse nar diag-
nosen hjartinfarkt, diabetes, malignitet sattes eller symtomen
huvudvark, trötthet, oro diskuteras. Da ar inte diagnosen enbart
att satta en etikett, att yvas över sin diagnostiska precision, det
handlar ocksa om att förmedla insikt. Att satta diagnosen diabe-
tes ar att förandra en manniskas liv och om man inte i den
diagnostiska processen f3r patienten delaktig i denna kunskap
och dess konsekvenser, da har man inte en "patientnara" diagnos.
Den tekniska delen av denna process kan synas enkel, aven om
man kan ha kunskapsteoretiska spekulationer om sakerheten och
förutsagbarheten i diagnosen. Det osorterade patientmaterialet
inom allmanmedicinen med lðga prevalenstal för specifika diag-
noser kraver emellertid hög sensitivitet och specificitet i den
diagnostiska processen. I denna process mðste man gð frðn
sjukdomsyttringar till sjukdom och inte tvartom som i laroböc-
kerna. Vanligtvis gðr man frðn symtom och kliniska fynd till
laboratoriemetoder för att dokumentera nðgon förandring i struk-
tur, funktion eller svar pð stimuli. Inom allmanmedicinen fokuse-
ras intresset i den diagnostiska processen frén symtom till prog-
nos och den operativa termen blir da "vanta och se" eller "hur
allvarlig ar sjukdomen" snarare an om sjukdomen finns. Huvud-
vark, som vi oftast inte kan ge en meningsfull diagnos och
behandling utan att patienten bidrar med huvuddelen av materia-
let för den diagnostiska bearbetningen, kraver ofta expectans.
Denna kraver patientens förtroende, förtröstan och medverkan.
En allt större del av vðr sjukvárd handlar om detta. Allmanlaka-
ren mðste besitta de medicinska kunskaperna och den emotionel-
la mognad som kravs i denna patient-lakarrelation. Diagnostik ar
i grund och botten upprattandet av en relation mellan tva man-
niskor dar kontinuiteten blir betydelsefull. Diagnosen ar ofta inte
en slutgiltig och statisk definition av ett tillstand utan inom
allmanmedicinen ofta ett föranderligt och komplicerat samspel
mellan lakare och patient i en tidsrelation.
5