Læknablaðið : fylgirit - 01.06.1987, Page 43

Áldreomsorg Invandrare
Sektion F
C— OCH D-VITAMINBRISTER OCH DESS ORSAKER HOS ÁLDRE PATIENTER v
En pilotundersökning i Sis'd-Savo h'dlsocentral, östra Finland
Esko Kumpusalo och Markku Parviainen, Kuopio Univesitet, insitutionen íör folk-
hdlsovetenskap, Box 6, SF-70211 Kuopio, Finland
Inledning: Vitaminbrist (sdrskilt pá C- och D-vitamin) har under s'é'naste Ir
rapporterats i flera vdstldnder t.ex. i Sverige, England och USA. De 'didre dr en
riskgrupp i detta avseende. Orsakerna till vitaminbristen i 1'dncTef/' med hög
levnadstandard dr dock bristfdlligt belysta.
Material och metoder: Vi m'dtte A-, C-, D-, (25-hydroksivitamin) och E-Vitaminer
hos 44 'dldre halsocentralpatienter (25 kvinnor och 19 m'dn, 80*8.3 ár), av vilka
24 var i hemsjukv&rd, 14 i áldersdomhem och 6 i sjukhus. Mdtnings tektíiken var
high-performance liquid chromatography. Patienternas h'dlsa, funktionella kapasi-
tet, tandstatus, sjukdomar, symptom och mediciner definierades. j
Resultat: A-vitamin i plasma var 2.2±0.7pmol/l, C-vitamin 37.3±47.6 pmol/1, D-
vitamin 22.4±17.7 pmol/1 och E-vitamin 19.2±5.3 pmol/1. C-vitaminniván •yör ldgst
i hemsjukv&rdgruppen och D-vitaminniv&n i áldersdomhemgruppen; i herasjukvlrden
p&visade 58 % symptom p& skörbjugg (C-vitamin mindre 'dn 12.5 pmol/1).
Motsvarande andel var i áldersdomsgruppen 36 % och i sjukhusgruppert 17 %. De
faktorer som forklarar b'dst C-vitaminbristen var 1. v&rdplat&en, 2.
kostservicen, 3. konsumption av bdr och grönsaker och 4. aptiten. Alla patienter
hade d&liga t'dnder. D-vitaminbristen var vanligast i &ldersdomhemgruppen ddr
93 % hade en l&gre niv& dn 17.5 pmol/1. I sjukhusgruppen förekom bristén hos
83 % och i hemsjukv&rden hos 21 % av patienterna. Den vigtigaste orsdken till
lag D-vitaminniv& var bristen p& solsken. Enligt utv'drdering raed'í'multiple
regression analysis skulle en timme ute varje dag höja D-vitaminkonserttrationen
i plasraa med 6.7 pmol/1.
GREKISKA PATIENTER PA VARDCENTRAL
Undersökning av psykisk och fysisk halsa, social belastning och lángtidséjuk-
skrivning hos 50 grekiska och 50 svenska patienter.
M. Löfvander, distriktslakare Rinkeby várdcentral, Stockholm, Sverige. ,•
D. Papastavrou, psykoterapeut, psyk. klin. S:t Görans sjukhus, Stockholnf, Sverige
Inledning: Grekiska invandrare har mycket höga sjuktal. Studien avság att under-
söka om det fanrB nágon korrelation mellan det höga sjuktalen och en fakbiskt ökad
sjuklighet hos grekerna i jamförelse men svenskar samt om mer omfattandfe insatser
av medicinsk och psykoterapeutisk art kan förhindra den invaliditet sorn íángvarig
sjukskrivning innebár.
Material och metod: 50 grekiska och 50 svenska patienter genomgick somat'lsk under
sökning samt skattning av depressiva/dysforiska symtom enligt CPRS av lákáre och
psykoterapeut samt social skattning enligt DSM III. Alla patienter erbjéys stöd-
samtal enskilt eller tillsammans med partner. Sjukperioder och sjukhusv/'á’rd under
de 2 ár studien págick sammanstálldes áven.
Resultat: En stor del av grekerna var redan vid första besöket lángtidás'jukskriv-
na. Ingen statistiskt signjfikant skillnad fanns mellan könen i de báda riationa-
litetsgrupperna vad gáller somatiskt och psykisk invalidiserande sjukdorrt..
Grekerna rapporterade dock signifikant mer dysforiska symtom. Psykosocial belast-
ning bedömdes som svár för nástan alla grekiska mán som ocksá hade dálig adaptiv
funktionsnivá. Vid studiens slut var en klar majoritet av grekerna lángt'jdssjuk-
skrivna. Trots omfattande insatser kunde ingen av grekerna rehabiliteras om sjuk-
skrivningen översteg 3 mán vid 1:a besöket.
Konklusion: Den subjektiva sjukligheten var mycket hög hos grekerna. Dé grekiska
inánnen synes definirivt utgöra en riskgrupp för utslagning. Problemen áí likart-
ade áven för andra invandrargrupper. Primárvárden máste ta pá sig ett stbrt ans-
var i omhándertagandet av dessa patienter med kombinerade psykiska, somátiska och
sociala problem.
49
35