Læknablaðið : fylgirit - 01.06.1987, Blaðsíða 69

Sektion M
Epidemiologi
FÖRSKRIVNINGSVANOR AV ANTIBIOTIKA INOM PRIMARVARDEN PA ISLAND
A Oddsson, H Jonsson, G Magnusson och JA Sigurdsson. Institutioner-
na för A1lmanmedicin och Socialmedicin, Islands Universitet, Sigtún
1, IS-101 Reykjavik, Island
Inledning: Vi islanningar anvander mer antibiotika per invánare an
vára grannar i Norden. Nyligen har visats att áldersfördelningen pá
Island inte tycks förklara den höga förbrukningen. Distriktslakarna
svarar för den största delen av antibiotikaförskrivningen utanför
sjukhus. Syftet med denna undersökning var att studera distrikts-
lakarnas ordinationsvanor av antibiotika.
Material och metoder; Under perioden 1-15 april 1986 insamlades
alla recept i tvá kommuner i distriktet Reykjanes med totalt 27.576
invánare. I distriktet finns tvá várdcentraler med 11 fast anstáll-
da distriktslákare (DL). Vid alla ordinationer pá antibiotika (J 01
och J 03 enligt nordisk lákemedelsstatistik) registrerades patien-
tens personnummer och kön, lákemedlets nummer enligt islándsk láke-
medelskatalog, styrka, ordinerade doser, dygns- och totalmángd,
lákarens identitetsnummer, receptets utskrivningsdatum samt kostna-
derna för utskrivna lákemedel.
Resultat: Av totalt 1180 antibiotikaordinationer i hela distriktet
under den aktuella tiden var distriktslákarna ansvariga för 79%.
Stor variation fanns i förskrivningsvanor báde vad gáller hur ofta
antibiotika skrevs ut och vilken typ av antibiotika som valdes.
Konklusion: Att samma problem behandlas pá olika sátt antyder vari-
erande kunskapsnivá och/eller variation i diagnostiska möjligheter
hos olika distriktslákare och kan vara orsak till den höga anti-
biotikaförskrivningen pá Island. Grund- och efterutbildning samt
forskning inom omrádet bör prioriteras.
111
PSYK0FARMAKA0RDINATI0N I ALMEN PRAKSIS I ÁRHUS AMT - DANMARK.
Aldersfordeling, præparatvalg, diagnoser og supplerende behandling.
FREDE OLESEN & MARTIN HOLM, INST. F. ALM. MED., ÁRHUS UNIVERSITET, DANMARK.
Indledning: Skal der ske analyser af forbruget af psykofarmaka kræver det, at
man tager udgangspunkt i data fra almen praksis, hvor ca. 90% ordineres.
Metode: De praktiserende læger i Árhus amt registrerede i en uge udskrivelse
af psykofarmaka i dagtid til patienter tilmeldt praksis.
Resultater: Kvinder forbruger ca. dobbelt sá meget psykofarmaka som mænd, og
forbruget er stærkt stigende med alderen.
Den storste præparatgruppe er benzodiazepiner, medens neuroleptikaforbruget er
mindre end i de ovrige nordiske lande. Dette forhold har betydning ved
sammenligning af forbrugte definerede dogndoser i de forskellige lande, idet
neuroleptika i praksis ordineres i ca 1/5 af den definerede dogndosis.
Det er bemærkelsesværdigt, at ca 80% af gentagne ordinationer sker ved
indirekte kontakter i form af receptfornyelser eller telefonordinationer.
Kun ca 1/3 af patienterne har en egentlig psykiatrisk diagnose som defineret
inden for den klassiske psykiatri, og dette diagnosesystem er derfor uegnet
til at klassificere de tilstande, der behandles af de praktiserende læger.
Omkring halvdelen af patienterne fár ikke anden behandling end psykofarmaka,
og kun 16% af patienterne har været i kontakt med psykiatrisk speciallæge
eller -hospital, hvorfor opgorelser fra disse steder ikke er dækkende for
diagnose og behandlingsrutiner, der almindeligvis gælder i Danmark.
Diskussion og konklusion: Undersogelsen giver epidemiologisk grundlag for
videregáende analyser af ársager til det forholdvis hoje psykofarmakaforbrug,
der er karakteristisk for for moderne industrisamfund.
59