Læknablaðið : fylgirit - 01.06.1987, Qupperneq 12

Plenumförelásning
6 KVINNORS HÁLSA
C Bengtsson
Allmanmedicinska institutionen, Redbergsvagen 6, S-416 65 Göteborg,
Sverige
Skiijer sig kvinnornas halsa frán mannens halsa? Utan tvekan finns
det skillnader. Det torde dock vara svárt att ge ett entydigt svar
pá om kvinnor ar friskare an' man eller om det motsatta förhállandet
ráder. Bilden ar komplicerad. Vi kan dock stödja oss pá en rad
fakta:
• Kvinnan lever i genomsnitt betydligt langre an mannen;
• Kvinnan drabbas av hjartinfarkt mindre ofta an mannen;
• Kvinnan fár cancer mer sallan an mannen.
Mot detta kan vi stalla en rad andra uppgifter, som skulle kunna
tala i motsatt riktning, att kvinnan trots allt ar det "svaga
könet":
• Kvinnan upplever fler "symptom" an mannen;
• Kvinnan söker lakare oftare an mannen;
• Kvinnan ater mer medicin an mannen.
Kvinnans halsa páverkas av flera funktioner som ar specifika för
det kvinnliga könet: menstruationer, barnafödande, menopaus. Till
detta kommer att det ofta ar kvinnan som har huvudansvar för barn-
begransningsátgarder, och nar det galler barnbegransningsmetoder
med systempáverkan pá kroppen ar det endast kvinnan som medverkat i
ett sádant experiment med den egna kroppen.
Menopausen och tiden kring menstruationernas upphörande har av
mánga beskrivits som en svár period i kvinnans liv, men vetenskap-
liga fakta talar emot detta. Endast ett fátal symptom kan specifikt
tillskrivas klimakteriet. Ett speciellt problem ar dock den förlust
av benvavnad, som ökar efter menopausen, och som pá láng sikt kan
ge upphov till benskörhet och exempelvis lárbensbrott.
Helt klart har kvinnan under de senaste decennierna antagit en del
av vad som uppfattas vara mannens riskmönster, exempelvis i ökad
utstrackning agnat sig át stressigt förvarvsarbete, ofta i form av
dubbelarbete (haft huvudansvaret aven för hemmet) och i ökad ut-
strackning antagit mannens tidigare rökvanor. Likval ser det inte
ut som om det blivit nágon utjamning nar det galler livslangd eller
infarktins juknande.
Kvinnan upplever i regel sin livssituation som positiv. Det finns
dock exempelvis sociala skillnader i detta avseende. Ánnu har inte
allt gjorts för att kvinnan skall uppleva vad WHO definierar som
"högsta valbefinnande och icke enbart fránvaro av sjukdom".
10