Læknablaðið : fylgirit - 01.06.1987, Blaðsíða 26

Sektion B
Diagnostik
DIAGNOSTIKK AV PNEUMONI I ALMENPRAKSIS
Hasse Melbye, Bjern Straume, Ulf Aasebo, Jan Brox
Institutt for almenmedisin, Universitetet i Tromso, boks 417 9001 Tromso,Norge.
Innledning: Á diagnostisere pneumoni uten rontgen er ofte svært vanskelig.
Vi onsket á undersoke den diagnostiske verdi av forskjellige kliniske funn
og blodprover.
Materiale og metoder: 71 pasienter fra 15-79 ár behandlet med antibiotika
p.g.a. mistanke om pneumoni, ble undersokt av behandlende almenpraktiker
etter skjema. Symptomer og sykdomsvarighet rapporterte pas. pá sper'e-
skjema. En del blodprover og Rtg Thorax ble tatt, og et akutt infiltrat
pá rtg. ble ansett som bevis for pneumoni. Likelihood ratio ble brukt som
mál pá diagnostisk verdi.
Resultater: llpas(15%) hadde pneumoni. Falgende funn hadde hoy diagnostisk
verdi: Syk mindre enn 24 timer, forheyet hvite blodlegemer og C-reaktivt prot.
Folgende funn ga hoy sannsynlighet for ikke á ha pneumoni: Syk mer enn 1 uke,
bilaterale pipelyder, lymfocytose,lavt antall hvite bl.l. og normal CRP.
Typiske funn som brystsmerter og knatrelyder var mer jevnt fordelt blant
begge kategorier pasienter.
Diskusjon/konklusjon: Den lave diagnostike verdi av knatrelyder kan delvis
forklares med den store vet det blir lagt pá dette funnet med folgende
overrepresentasjon av pas. med knatrelyder. CRP var en svært lovende test,
og den praktiske anvendelighet i almenpraksis bor utproves.
20
ULTRALJUDSDIAGNOSTIK OCH BEHANDLING AV MAXILLARSINUITER I PRIMARVARD
Bo Bjerre och Pontus Block
K'árrSkra várdcentral, Eslöv, Sverige
Inledning: Nár diagnosen maxillarsinuit stálls efter enbart klinisk bedömning ár
sannolikheten för korrekt diagnos i storleksordningen 50-70%. Trots denna osá-
kerhet behandlas de flesta kliniskt diagnosticerade sinuiter med antibiotika. I
ett försök att förbáttra diagnostiken och minska anvándandet av antibiotika har
vi anvánt ultraljudsdiagnostik (ULD).
Materiai och metoder: 107 patienter bedömdes först kliniskt dárefter med ULD.
Kontroll skedde efter 1 minad. Patienter med patologisk ULD och/eller kvarstSen-
de subjektiva besvár uppföljdes med sinusröntgen och ev kákspolning.
Resultat: Vi fann en god - 90% - överensstámmelse mellan ULD och sinusröntgen. I
1/3 av fallen reviderade ULD den kliniska bedömningen. Med ULD frikándes fler
patienter frSn sinuitmisstanke án vid klinisk bedömning. Andelen antibiotikabe-
handlade sinuiter kunde halveras utan att lákningen föreföll försámrad.
Konklusion: Utan sárskild utbildning lár man sig snabbt att anvánda ULD och att
skilja den "friska" kákhSlan frSn den "sjuka". Den förbáttrade differential-
diagnostiken tenderar att minska frekvensen diagnosticerade sinuiter. ULD ár ett
bra hjálpmedel för att minska antibiotikabruket.
Ar kanske slemhinneavsvállande behandling tillrácklig för flertalet av allmán-
lákarens sinuiter?
20