Læknablaðið : fylgirit - 01.06.1987, Qupperneq 27

Diagnostik
Sektion B
ALMENPRAKTIKERNES EVNE TIL A STILLE DIAGNOSEN HYPERTENSJON.
Forelopige resultater fra hypertensjonsundersokelsene i Nord-Trondelag, Norge.
J Holmen, Gruppe for helset jenesteforskning (SIFF), Distriktskontoret i
Verdal, Boks 234, 7651 Verdal, Norge.
Innledning. Flere studier pá 1970-tallet viste at bare 10-20 prosent av alle
hypertonikerne fikk tilfredsstillende behandling. Undersokelser i Finnmark
viste at situasjonen ikke var bedre i Norge, ihvertfall ikke for personer
under 50 ár. I 1980 startet et prosjekt i Nord-Trondelag fylke, blant annet
rned utproving av et handlingsprogram i almenpraksis. To av problemstillingene
var: 1) Greide almenpraktikerne á stille diagnosen pá de "riktige" pasientene?
2) Hvordan kan almenpraktikerne bli bedre i diagnostiseringsarbeidet?
Metode og materiale. Prosjektet har folgende faser:
1. 1980: Base-line registrering.
2. 1981-83: Intervensjon med kurs, moter, handlingprogram.
3. 1983: Tilsvarende registrering som i 1980.
4. 1984-86: Screening med etterundersokelser. Statens helseundersokelser
innkalte alle innbyggerne i fylket over 20 ár (n=87 285), blant annet for
blodtrykksmáling. 74 942 motte fram.
Resultater/diskusjon. Forelopige resultater viser at omtrent 9 av 10 behand-
lingstrengende hypertonikere var diagnostisert for screeningen startet.
Resultatene gir grunnlag for á gi anbefalinger til almenpraktikerne for á
effektjvisere oppsporingsarbeidet av hypertonikere. Generaliseringsverdien av
resultatene vil bli. diskutert.
30URNAL5TUDIE MED AVSEENDE PA CANCERDIAGNOSTIK 0CH CANCERFÖREKOMST 1974-1984
vid sollefteA vArdcentral.
Leif Olofsson
Sollefteá várdcentral, Sollefteá, Sverige.
Inledninq: Tidig diagnostik av sjukdom ingár som en viktig del i all sjukvárds
málsáttning och i synnerhet dá tidig diagnostik av cancer. Allmánlákarens
arbete innebar ofta kontakt med patienter som söker för tidiga och vaga symtom.
För att fá ett mátt pá kvaliten av cancerdiagnostik har en journalstudie med
avseende pá prostatacancer utförts.
Fráqestállninq: 1. Reagerar vi pá cancerns tidiga symtom och vilka ár dessa?
2. Sker en diagnostisk fördröjning och i sá fall var? 3. Vilka slutsatser kan
man dra av áldersfördelningen?
Material och metod: I denna undersökning studeras prostatacancer. Fed cancer-
registret som utgángspunkt har journalerna för de patienter som fátt cancer-
diagnos under tiden 1/1 1974 - 31/8 1984 analyserats. Samtliga patienter tillhör
Sollefteá várdcentrals upptagningsomráde med 15416 invánare 31/12 1984. Total—
antalet mán uppgár till 7634 varav 2182 ár över 60 ár.
Journalerna har studerats med avseende pá symtom som indicerat lákarkontakt,
tid till diagnos samt áldersfördelning.
Resultat: Av 20 diagnostiserade vid várdcentralen har 14 sökt pá grund av urin-
vágsbesvár. Sex patienter har sökt av andra orsaker men dár man efter utredning
kommit fram till diagnos. Tid fram till diagnos enligt cancerregistret: 20/ inoir
en mánad, 50/ inom tvá mánader,70/ inom tre mánader. Mediantid tvá och en halv
mánad.
Konklusion: Undersökningen visar att de som sökt pá grund av urinvágsbesvár har
handlagts pá ett tillfredstállande sátt med nágot enstaka undantag betráffande
tid mellan besök och diagnos. För att förbáttra diagnostiken föreslás rutin-
palpation pá mán frán 60 árs álder. Frikostig biopsi vid misstanke.______________
21